Att möta sig själv

Jag har på sista tiden funderat mycket på hur vi lever våra liv. Vilka omständigheter för oss dit vi är idag? Hur hanterar vi de med- och motgångar som vi möter i livet? Ofta när vi människor pratar med varandra så handlar det om vad andra ska tycka, vad andra vill, vad andra hoppas på att vi ska göra/vilja osv. Det är så lätt att lägga sina krafter på att uppfylla andras önskningar, krav och förväntningar.

Hur kan vi leva så vi är sanna mot oss själva? Vilka redskap har vi till vårt förfogande? När vi inte vet vad vi vill, eller när vi inte orkar göra det vi egentligen känner att vi borde, så gömmer vi oss bakom måsten och aktiviteter. Det är lätt att låta sig uppslukas av vänner, familj och plikter. Det vi borde göra när svåra beslut ska fattas är att skala bort alla dessa saker. Möta oss själva och känna efter: vad vill JAG, hur kan jag på bästa sätt genomföra det jag vill/behöver så att det blir bra för både mig och andra? Vad behöver jag hjälp med och vad kan jag klara av själv? Det kan vara viktigt att fundera på om det som jag vill göra är värt det som kanske måste "kosta" på vägen, tex mindre tid med barnen, maken, vännerna eller mindre tid för arbete eller fritidsintressen.

Om vi vet vilka prioriteringar som är viktiga för oss. Om vi kan rangordna dem så är det lättare att fatta beslut som blir bra och genomtänkta. Jag ska dela med mig av ett tips jag fick en gång:
"Tänk er att ni sitter och lyssnar på en präst. Denna präst håller tal på en begravning. Det är DIN begravning. Vad är det första och viktigaste du skulle vilja att prästen sa OM dig till dina anhöriga. Hur skulle du vilja bli beskriven som människa och vad skulle du vilja berättades varit det viktigaste i ditt liv? Det du varit bäst på och som legat dig varmt om hjärtat?"

När jag hörde det här så blev allt väldigt enkelt. Det fick mig att se i skarpt ljus vad jag alltid ville och behövde prioritera som nummer ett i mitt liv för att må bra. När jag blev sjuk förra våren så var det också precis det jag kände att jag ändå var nöjd med. Att om jag inte skulle klara mig så hade jag i alla fall levt efter mitt eget viktigaste motto.

Vad är det just du behöver ha som prio ett för att må bra i ditt liv? Ta reda på det och ge dig själv förutsättningar för att kunna ge det stort utrymme i din vardag.

Kram

L

You name it

Ja, idag är det bara att välja. Välja perspektiv. Tröttheten ligger som ett hårt band över bröstkorgen och fyller hjärnan med oro. Ryggslutet värker sedan flera dagar tillbaka så det t.o.m påverkar magen, oro. Lillkillen har varit hemma nästan halva terminen pga olika konstiga åkommor. Startades en utredning i måndags på vad det kan vara. Jättemycket oro!

Så "You name it". Det fyller mig med ilska och ett jävlar anamma att fånga dagen just idag. Just idag är jag hemma med lilla E. Det får bli kvalitetstid i mängd. Ligga tätt tillsammans i soffan och läsa Harry Potter. Fundera ut vad vi ska äta till lunch, spela spel, prata om livet och bara vara. Öppna ett fönster en liten stund, känna om det doftar vår. (Minusgrader ute men sooool).

Jag kan välja - väljer här och nu - väljer vardagsvackert

L

Yta

Jag har funderat mycket av och till på det som många pratar om som yta och ytlighet. Har sett en del bloggerskor som fått skit för att de påmint om tex cancerdagen. Vad har de fått ta skit för? Jo, för att somliga i kommentarsfältet inte anser att det är äkta, deras engagemang. De driver "ytliga" bloggar om inredning, mode etc. Vilket då blir "likamedtecken" på att de inte kan engagera sig, vara medkännande, kunna slå för en god sak.

Är allting i livet ett antingen eller? Måste det ena utesluta det andra? I mitt fall har jag märkt att det som vi kan benämna som yta, tex vad jag har på mig, hur det ser ut i mitt hem mm faktiskt är betydelsefullt! När livet var som svartast var det ännu viktigare för mig att få känna mig fin, att känna att jag hade fint hemma.

Varför då? Jo, för att det var en hjälp att överleva, att tillfriskna, att må bra. Det gick självklart inte före mitt engagemang för barnen, det gick inte före behovet av kärlek, näring, sömn och relationer. Men det fanns där som en viktig parameter för mig. Likväl som jag också kunde släppa på måsten, plikter, krav och andras förväntan.

Om alla vi människor skulle lägga vårt engagemang och vår kraft på att ta hand om oss själva så skulle världen se väldigt annorlunda ut. Vi ägnar alldeles för mycket tid till att hitta våra egna tillkortakommanden. Att rätta till, sträva och kämpa. Vad är du bra på? Vad är just du stolt över att du kan? Bejaka det! Utveckla det! Ta vara på dina möjligheter och chanser. Lev!

Fyll tiden med liv och inte livet med tid

L

Idag

Idag är den här. Dagen som har gjort sig påmind i hela kroppen. Konstigt, idag är kroppen lugn (förutom några små fjärilar i magen precis när jag skriver om det). Solen skiner ute. En helt vanlig dag - en ettårsdag. En dag att gå vidare med livet. Stort som smått.

Kram
L

 

 

Mening

Att finna mening i det egna livet och känna sig tillfreds med de val man gjort är inte alltid så lätt. Vad är det som gör just mig lycklig? För mig har det alltid varit och kommer alltid vara mina barn. Det kan låta klyschigt, jag vet. Men jag vet också att för mig är det svaret på hur jag mår. Så länge jag får sätta dem som första prio i mitt liv (visst, först och främst måste jag ju må bra för att vara en bra mamma) så är jag lycklig.

När jag för snart ett år sedan fick besked att jag hade cancer så störtade jag ned i det djupaste svarta! Men mitt i allt det svarta som skrämde och omgav mig så hade jag en ljusglimt. Det var med ett lugn i hjärta och mage som jag ändå kunde känna att om jag inte fick mer tid så var jag väldigt nöjd med just en sak: BARNEN. Jag kunde ändå känna glädje över den tid jag fått med dem och att jag varit en bra mamma.

För mig har denna insikt varit otroligt livgivande och glädjefylld. Jag har ofta genom livet kunnat känna frustration, otilfredställelse och otålighet. Nu har jag ändå hittat en källa där jag kan hitta glädjen och kraften. Se mig själv i ett annat ljus. Låta mig själv för en gångs skull vara bra.

Felfri som mamma kommer jag aldrig bli. Tror inte att det funkar så bra heller i kärleken och fostran till barnen. Men jag kan få känna mig nöjd, trygg och glad. För mig är det stort!

Kram

L

Operation

Jag ska opereras igen på måndag. Idag är jag förkyld. Dottern har halsfluss, har jag blivit smittad? Tänk om jag inte får operera mig? Jag har redan väntat på en operationstid pga att kirurgen som ska operera har många patienter. Det är tryggt med en kunnig kirurg men väntan är jobbig. Varenda dag, timme, minut och sekund går jag omkring med cancer i min kropp. Sprider den sig? Håller den sig stilla?

L

Underbara höst

Häromdagen var jag och en god vän på "Djurgårdspromenad". Vi passade på att stanna till vid Rosendahls trädgård och njuta av höstens vackra färger! En god lunch i den härliga höstsolen bland prunkande blommor. En höstdag när den är som bäst!

Hoppas att ni alla hinner njuta av hösten!

Många kramar

L

ps. imorgon börjar mitt "nya" liv......

Fast i skruvstädet.......

Då har sommaren dansat förbi. Den har smekt min kind gyllenbrun. Den har runnit som spunnet guld i mitt inre o gjort mig ren, stark o ny. Den har fått mitt hjärta att svälla av kärlek till de mina. Den har låtit mig gå långsamma promenader tidigt på morgonen. Den har fyllt min tillvaro med glädje o skratt. Tack du underbara sommar!!!!!!

Den har även förberett mig för att återigen klä på mig arbetsdräkten o kavla upp skjortärmarna. Men än så länge kan jag minnas tillbaka o småle där i min egen värld.......

Jag kan ju tänka tillbaka på att vi på kvällarna faktiskt avnjöt en o annan läckerbit vid strandboden efter en härligt grillad måltid:

Har varit inne hos er alla o kikat under hela augusti, kul o underbart inspirerande som vanligt!!

L

ps kommer fler bilder från ön framöver

Scrapbooking

Igårkväll var jag på kurs i scrapbooking. Vi var ett gäng på 10 "tjejer" som satt i 3 timmar o fick scrappa helt fritt med tillgång till hur mycket material som helst! Jag har aldrig scrappat förut men gjort en hel del egna julkort mm. Min sida från igår skall nog få vara som den är - utan foto.

Livskraft!!!

Så fort solen kommer fram känner jag hur glädjen vaknar till liv. Hur solen liksom tränger in i mina skrymslen o värmer upp något litet, kallt o fruset i min innersta kärna! Det blir lättare att andas, stegen sviktar av ny livskraft, barnen blir härligare, mornarna trevligare, mannen blir som ny o själv är jag bara glad o nöjd! Hoppas att det är fler som upplever det här på våren!

Kram L

ps egentligen sitter jag bara här o flyktar att jag behöver skriva ett dokument.......... Nej, nu skriver jag så det blir klart!

Här och Nu

Lilla E blickar ut över havet i Thailand

Tänka sig! Att det skall vara så svårt. Jag menar, egentligen är det ju bara att vara på rätt ställe på precis den tiden…..

Jag sitter på jobbet. Känner hur stressen liksom kryper längs med ryggraden, upp under armarna och längs med nacken. Jag vet! Jag är på jobbet och jag skall vara det ännu en liten stund till. Men det struntar hjärnan i. Den börjar nu arbeta för högtryck i parallella tankebanor: fortsätt tänka ut smarta lösningar vid datorn – usch, undrar om lillkillen börjat längta på dagis? Är det bara han kvar där nu, eller? Vad skall vi äta ikväll? Har storasyster kommit hem som hon skall? Tänk om vi kunde baka tillsammans allihop i eftermiddag? Börjar småleende måla upp bilder i mitt inre, ni vet, pastelliga såna där alla ler och bara myser tillsammans. En utvilad mamma, rena, glada barn, en bulldeg, brasa i öppna spisen…….

Ja, ni vet! När arbetsdagen är slut så kastar jag mig in i bilen och kör med halsbrytande fart till dagis. Minsta lilla stopp på vägen orsakar hjärtklappning och adrenalinrusning! Ur bilen, in och hämta. Nu kommer det underbara! Pussar och kramar och sedan på med overall och allt annat som hör till. In i bilen och vidare hem. Väl hemma skall vi ur bilen med dagisväska, mammas jobbarväska, kanske en matkasse eller två. Vi skall även ta in posten. PHU!

Öppnar dörren och tänker: ÄNTLIGEN hemma – eller va f…n är det här! Hallen flyter av dotterns och kompisarnas kläder. Börjar baxa undan så att jag och lillkillen skall komma in. Nu rinner svetten från hårfästet i nacken och ned längs med ryggraden under den varma vinterjackan. Kissnödig är jag också – hade ju inte tid att gå på toaletten innan jag gick från jobbet.

Av med alla kläder. Av med lillkillens kläder som glatt skuttande far iväg. In i köket med kassarna. Nästa glädjeupptäckt! Bordet är fullt av rester från ett sjöslag som kallas mellis. Köksbänken är smyckad med tomma mjölkförpackningar, rester av smör, en brödrost och en kvarglömd ost som sett bättre ut. NEJ! Kissa först – be dottern ta hand om köket sedan.

Vid toaletten är det tvärstopp. Inifrån dess dunkel hörs små glada fnitter….. Skulle mamma kunna få…..? OK, tack! Fixar ni köket. Väl på toaletten börjas det – hann jag skicka det där mailet? Undrar om vi kommer att kunna….., vem skall ta hand om ……. I morgon? Hur var det vi sa nu igen - skulle jag fixa eller hon?

Nej, ut och börja fixa med middagsmaten! Snäser åt ungarna, lagar mat, försöker vara en bra mamma, funderar på jobbet, hänger tvätt, snyter en näsa, grälar om datortid, torkar av spisen, badar barn, läser saga, förhör läxa, LER (ibland), får dåligt samvete för att det inte blev någon fin liten stund idag heller

STOPP!

Medveten närvaro: Stanna upp här och nu. Var bara precis i den situation som pågår här. VAD säger barnen? Hur känns det i kroppen? Visst är det härligt med den lilla varma kropp som står lyckligt på en pall bredvid dig och hjälper till att röra i maten! Vad pratar vi om? Vilka härliga tankar barnen har! Skratta med dottern och hennes kompisar! Prata med dem om skolan, livet, lärare och allt annat som rör sig i huvudet på en ung människa.

Jaaa, livet kan vara helt underbart, BARA man tar sig tid att njuta!

Kram L

Tid

Om tiden vi kan tänka många tankar. Problemet är bara att vi ofta inte hinner tänka. Vad skall vi göra med tiden? Hur får vi den att räcka till? Vems är tiden, min egen eller andras? När barnen kom in i mitt liv så har tiden fått en annan innebörd. En timme kan fyllas med så mycket. Innan barnen tyckte jag att en timme inte var någonting. Men nu.......

Ibland ger tiden magvärk, svettningar och andnöd (eller är det snarare brist på tid). Ibland kan tiden vara något underbart. Att vänta, längta och bli belönad.

Eller att mitt i tiden stanna till och känna ... LYCKA...... över att

• jag kan stå och diska och titta ut på mina barn som leker


• få böja sig ned över dess sovande väsen och insupa doften av varmt barn!


• sitta på stranden och se solnedgången


• läsa en god bok när vinden viner utanför


• boka en resa


• få en stund för sig själv helt oväntat

Det finns mycket att känna lycka för under tiden som tiden springer iväg.

Någon sa mig en gång att vi mäter tiden efter hur länge vi levat. En människa som är fem år tycker att 1 år är lång tid = en femtedel av dess liv. Medans en fyrtioåring tycker att det är ganska kort tid.......

Kram!