Hej!
Jag vill med detta inlägg inte göra någon annan illa. Jag vill heller inte att någon ska känna sig påhoppad. Jag räknar själv in mig i det jag nu kommer att skriva om.
Det finns så många fantastiskt duktiga tjejer/kvinnor. Jag häpnar ofta när jag är inne på olika bloggar över hur kreativa, inspirerande och positiva dessa tjejer är. Många är även väldigt modiga och driftiga. Startar företag, skriver om finstämda och känsliga saker och många rolliga, läsvärda texter. Bloggvärlden är en fantastisk värld där jag tycker att det råder en fin stämning mellan alla bloggerskor. Vi peppar varandra, berömmer varandra och bryr oss om.
MEN ibland sticker det till i mig och jag känner mig nedstämd och förbannad. Vad är det som gör att vi ibland måste förminska oss själva? Det är som att man inte får vara för bra, för lyckad, stolt eller duktig.
Orden som används och som jag personligen skulle vilja radera ut när de förekommer är ordet LILLA.
Lilla jag, min lilla sida, min lilla tanke, mitt lilla liv
Vad håller vi tjejer på med? Är det så farligt att ta lite plats i tillvaron? Varför förminska sig själv? Vad ger vi för signaler till våra söner & döttrar?
Sträck på ryggen, stå för att vi är bra!
En hälsning till alla er fantastiska medsystsrar därute!
Kram
L