Hej!
Jag har under hela den här tiden skrivit både dikter och längre texter. Det har fungerat som terapi för mig. Det är då jag kan släppa fram mina känslor och tillåta mig att känna lite hur det känns. Att då och då ta fram dem och läsa ger mig också perspektiv på min situation. Jag tänkte att jag skulle våga dela med mig lite av några texter till er. Den här dikten kom till när jag fått besked om att cancern spridit sig till lymfkörtlarna.
Kom
Kom, kom mig nära
Håll mig stilla en liten stund
Hjälp mig sorgen bära
Ge mig av din livskraft
Var mitt mod
Låt mig vila mitt tunga huvud
Hjälp mig vakta mitt blod
Lägg din hand över mitt ängsliga hjärta
Bär mig över sorgens hav
Ro min båt när krafterna tryter
Låt mig känna att du är mitt nav
Ta ditt ljus och skingra mitt mörker
Låt mig leva i din värld
I ovetskap om att faror lurar
Att livet är en upptäcksfärd
Jag har fallit som en döende stjärna
Mött min lieman
Har famlat efter krafter
Att leva jag önskar så hett och gärna
Ge mig av din tid och din oskuldsfullhet
Tvätta bort mitt förakt och svärta
Ge mig åter förmågan att framtid planera
Färga åter rött mitt hjärta
Kom, kom mig nära
Håll mig stilla en liten stund
Hjälp mig sorgen bära
Bjud mig livets samfund
Kram
L
