Funderar på ett brev till någon

Tänk att skriva kan vara så bra! Att få sätta tankar och känslor på pränt. Det blir en slags terapi. Att på distans läsa sina egna ord, fundera över vad de står för och vad för slags behov de signalerar.

Ord är sårbara - ord är starka. De kan skapa sorg och ledsenhet. De kan ge den största glädje. Har funderat länge på ett brev jag skulle behöva skriva. Till någon som stått mig oerhört nära. Till någon som inte längre delar mitt liv och mina tankar. Till någon som fattas mig men som inte längre har en plats i mitt liv.

Jag har formulerat mitt brev så många gånger. Det är svårt. Vill inte såra, vill inte vara elak, vill inte skada. Jag vill bara förmedla min saknad och min sorg över att det som varit aldrig någonsin mer kommer att bli. Vill förmedla att jag inte är bitter, att jag inte hatar eller känner ilska.

Jag känner saknad. Jag känner tomhet. Jag känner med någon, men kan inte vara den som tröstar. Det är inte jag som har mandatet längre. Någon har under många år byggt en mur runt sig själv. Någon tittar ut från sitt fort och ser bara människor som sviker. Någon förstår inte hur man bygger broar, sträcker ut en hand, tar emot en kram. För mig gör det ont att inte kunna hjälpa. Att inte vara den som kan göra någon glad.

Någon, du kommer alltid finnas i mitt hjärta.

Kram

L

lunch med extra allt

Igår var det strålande vårväder utanför fönstret på mitt kontor. Jag och mina arbetskamrater bestämde oss för att luncha på annan plats. Det blev en lunch med extra allt. Solen lockar verkligen fram glädje och skratt. Skämten gick både högt och lågt, tramsiga och om allvarliga ämnen. Humor kan rädda mycket. Igår gav den mig en skjuts framåt på vägen. Känner hur jag genom skrattets magi läkte några små håligheter.

Ett skratt förlänger livet!

Kram

L

Vänner

Jag känner mig rik! Min rikedom går inte att mäta i pengar, värdekurvor eller prognoser. Nej, min rikedom är en tryggare investering än så - vänner. Jag har lyckan att ha många vänner, unga vänner, gamla vänner, bästa vänner, arbetsvänner, kärleksvänner, släktvänner och många många fler.

Utan alla er hade jag inte tagit mig igenom det här lika stark. Ni har stöttat, peppat, pushat, kramat, tröstat, skrattat, delat, burit, lyssnat, berättat, sms:at, ringt, hälsat på, kommit med böcker, filmer, mat, tagit hand om mig och helt enkelt visat mig att när jag går ner för räkning så finns ni där!

Ord kan inte nog beskriva hur viktiga ni alla är och har varit både innan, under och efter. Utan er vore jag inget. Utan er vore jag fattig. Utan er kan jag inte ens föreställa mig.

Tack alla mina underbara, som följt mig på vägen och gjort allt så mycket lättare!

Kram

L