2013-02-17

Sorgens filter



Du bödel som kallas sorg! Tänk hur tungt du kan ligga över mina axlar, hur du kan pressa dig mot min bröstkorg, göra mina andetag tunga och stötiga. Hur du ligger på lur i min mage, ger dig till känna genom ilningar av rädsla genom kroppens alla nerver. Du utsätter mig för illamående, gör mig torr i halsen, blank i ögonen, arg och nyckfull.

Jag lever. Så tacksamt! Vem har sagt att jag vill ha dig som ett filter som hela tiden skymmer mitt liv? I alla mina tankar och gärningar finns du. Filtrerar, funderar, sorterar, suddar ut. Du hindrar mig från att leva livet fullt ut! Hela tiden närvarande tassar du runt mig. I närvaron med barnen lurar du lite hånfullt överseende - som - ”njut nu, du vet inte hur lång tid du får”. Hur ska jag veta? Hur ska jag kunna ta tillvara på varenda sekund av mitt liv på bästa sätt? Vilka krafter och färdigheter behöver jag använda?

Det finns dagar då jag lyckas stuva undan dig rätt bra. Glömma dig för en liten stund. Då jag klarar av att stoppa dig längst ned i handväskan för att med kavata steg gå runt i min egen tillvaro. Tänk så skönt det känns! Så befriande och lätt! När jag i spegeln kan se det som ni andra ser hela tiden: en person med klar blick och hälsosamt utseende. Ni som inte känner mig vet inte vad som lurar i mina celler. Hur de plötsligt kan bestämma sig för en sammansvärjning. Tänk, det är som att leva med en tidsinställd bomb - inuti. Hur ska jag kunna veta om timern är inställd på oändlig eller ändlig tid? Tick, tack, tick, tack...

Sorg, du är en del av mig. Jag hoppas du inte bygger bo och stannar kvar hos mig för alltid. För min del kan vi gärna säga farväl till varandra.

Farväl - far väl

L

1 kommentar:

20-something sa...

Vad säger man, utan att förminska något man inte ens kan sätta sig in i? Ingen av oss vet egentligen hur lång tid vi får, och alla bör vi egentligen njuta så länge vi kan, och på bästa sätt vi kan. Skickar dig en styrkekram ändå och hoppas att du mår bättre snart!