I lördags hade min kropp ingen energi kvar. Jag har dragits med en förkylning under en längre tid och den har dränerat mig. Fick också höra att när man opererat bort lymfkörtlar så ska kroppen ha mycket svårare för att hantera infektioner. Är det sant? Måste googla det.
I går var det bättre. Jag tvättade en maskin tvätt. Lagade lunch och spelade kortspel med lillkillen. Det blev även läxförhör inför muntligt spanskaförhör med dottern. Orkade även med att arbeta på min uppsats. Slängde ihop en smet med fröknäcke o in i ugnen.
När det finns mer energi så mår jag så mycket bättre. Att kunna få känna att allt är "som vanligt" igen. Att vingarna bär. Jag har faktiskt bara en önskan. Att få tillbaka min energi och få leva mitt liv precis som vanligt. Gå till jobbet varje dag, laga mat, planera aktiviteter, skjutsa barnen, åka och träna, ta en långpromenad, shoppa, fixa och dona hemma, städa, plocka ur diskmaskinen. Ja, listan kan göras lång. Alla detta och mer därtill! Mentalt är det väldigt jobbigt när kroppen inte orkar allt det som knoppen vill.
Idag sitter jag här. Tvättberg som behöver vikas. Post och tidningar på köksbordet. Lillkillens och kompisens kläder som svämmar över i hallen (har precis bråkat på dem om att plocka i ordning). Disk i diskhon. Och en uppsats som behöver skrivas klart...
Kram
L
2 kommentarer:
Kram
Det sistnämda låter faktiskt som vardag...faktiskt! ;-)
Spännande att du i allafall tagit ett steg! Det är jätteskoj, och jag tror inte att du kommer att ångra dig. Man kan faktiskt mer än man tror när man studerar i vuxen ålder...det är lättare på nåt sätt :-)
Heja du!
Kram Lina
Skicka en kommentar