Frirum

Idag har jag stöttat en mycket kär vän i ett dilemma. Det jag kunde känna när vi diskuterat ett tag var att personen som var hennes bekymmer minskade ner hennes frirum. För mig är frirum den "yta" där vi själva kan fatta beslut och få det utrymme vi behöver för att må bra. Den yta där vi själva medvetet kan säga "ja, tack" eller "nej, tack". Här finns både känslor och integritet som behöver ta hänsyn till.

Varför hamnar vi människor ibland i dessa lägen där vi inte längre har kontrollen och gör saker vi inte vill? Jag tror att vi många gånger är så fostrade i att det vi känner inte är att lita på. Istället för att gå på vår magkänsla så gör vi det vi tror förväntas av oss. Tyvärr är det ofta så att det då finns människor som utnyttjar det. Inte alltid av illvilja utan för att de tror att det helt enkelt är ok. Ansvaret att värna sitt eget friutrymme är varje enskild individs. Det här är svårt. Vi brottas med önskan att göra andra till lags och lyckliga på bekostnad av vår egen sinnesfrid och hälsa.

Många av oss har säkert när vi varit små frågat vuxna runt omkring oss "mamma/pappa, varför är du så arg?" En mamma/pappa som då i all välmening och kanske för att skydda sitt barn svarar "jag är inte arg, jag är bara lite trött" eller "jag är inte ledsen, jag är bara ....". Vad gör detta med ett litet barn? Jo, barnet lär sig att det jag har känt av är inte rätt, jag kan inte lita på mina känslor! Akta er för detta, ge barnen ärliga svar och se till att finnas där när svaret kanske gör ont. Barn klarar mer än vad vi tror. Annars är det risk att dessa barn växer upp till vuxna som inte vågar lita på sin egen magkänsla.

Hur ska man göra då? När magkänslan och ens handlingar inte stämmer överens kan vi ofta reagera med ilska eller frustration. Det är inget vi visar men vi "biter ihop" och gör ändå. STANNA! Ge dig själv en ursäkt att gå undan, känn efter vad som inte är bra och ta dig sedan ur situationen på ett sätt som känns bra för dig.

Ta hand om dig själv

Kram

L