Att stå på en ny plattform i livet kräver en hel del. Jag har liksom inte frivilligt fått dessa nya erfarenheter som gör att jag ser på, reagerar över och känner som jag gör. Jag kan ju fortfarande förstå, förstå hur det är att leva med oändlig tid framför sig. Ok, jag vet att alla överlag kan noja över att man kan bli påkörd i morgon. Det gjorde jag också förut.
Och nu är det inte så att jag vill skriva alla andra på näsan. Slå mig för bröstet över min "visdom". Nej, fortfarande. Om jag fick välja så skulle jag gladeligen backa bandet och fortsätta leva mitt liv utan cancer. "Men hon är ju frisk nu" kanske ni tänker? Ja, är jag det? Hur vet jag att jag kommer klara mig från återfall? Hur vet jag att inte cancern bestämmer sig för att komma tillbaka med förnyad kraft? Det vet jag inte. Jag vet bara att jag vill leva, leva länge.
Ibland tänker jag att jag inte ska läsa andra cancerbloggar, de gör mig nojig. Men, det går ju liksom inte att blunda för verkligheten. Cancer finns överallt omkring oss.
Nu är det dock så att om det är något jag verkligen skulle vilja försöka förmedla från den här sidan av "erfarenheten" så är det följande: Sluta bråka! Klanka inte ned på varandra och andra. Gör dig själv tjänsten att tycka om dig själv och använd devisen "du är ok och jag är ok". Det finns så många kommentarer i bloggvärlden som är helt onödiga och fruktansvärt sårande. Unna er själva lyxen att få tycka om er själva och må bra.
Själv jobbar jag på att hitta tillbaka till mig själv och få nya krafter. En dag då jag orkar göra "normala" saker i hemmet och med barnen är en dag av lycka. Saker som jag förut tyckte var tråkiga och betungande.
Den gamla klyschan LEV IDAG IMORGON KAN DET VARA FÖRSENT är faktisk sann!
Nätkärlek till er alla!
L
7 kommentarer:
All världens kärlek tillbaka.
Tack fina du för dina vänliga ord hos mig, värmer ska du veta. Man tänker många gånger att vem kan tänkas vilja läsa det man skriver...
Blir så berörd när jag läser här inne, det är så skrämmande hur livet kan ta en snabb och ovänta vändning och det är verkligen så att som sjuk är det enda man vill att blir frisk man får andra värderingar och man känner sig många gånger vilsen i sina egna tankar.
Sänder en stor styrkekram till dig
Bella
Tack fina Emma!
Bella, din blogg är fantastisk och du skriver otroligt bra om att bejaka glädjen och att vara positiv. Fortsätt så!
Så fint du beskriver det! Och den där visdomen känner jag att vi kommit fram till efter Dennis hjärtinfarkt också. På ett sätt så påtagligt att det liksom inte hade fungerat utan infarkten, fast vi trodde det. Det är konstigt men vackert. Stor varm kram!
Klart att det kommer lite av "det lyckliga" tillbaka till dig! Jag är så glad för din skull...njut av livet :-)
Kram Lina
ÅH,vilket inlägg. Känns i kroppen liksom!
Denna (förbannade) sjukdom!!
Du tänker så himla rätt och det ger ju styrka i sig!!!!
Härligt att du har din familj,där får du säkert massor av positiv energi:-)
Tack snälla för fin kommentar i mitt inlägg ang.bloggeriet, det värmer så!!
HJÄRTEKRAM
Skicka en kommentar