2008-02-04

Tid


Om tiden vi kan tänka många tankar. Problemet är bara att vi ofta inte hinner tänka. Vad skall vi göra med tiden? Hur får vi den att räcka till? Vems är tiden, min egen eller andras? När barnen kom in i mitt liv så har tiden fått en annan innebörd. En timme kan fyllas med så mycket. Innan barnen tyckte jag att en timme inte var någonting. Men nu.......


Ibland ger tiden magvärk, svettningar och andnöd (eller är det snarare brist på tid). Ibland kan tiden vara något underbart. Att vänta, längta och bli belönad.


Eller att mitt i tiden stanna till och känna ... LYCKA...... över att


  • jag kan stå och diska och titta ut på mina barn som leker

  • få böja sig ned över dess sovande väsen och insupa doften av varmt barn!

  • sitta på stranden och se solnedgången

  • läsa en god bok när vinden viner utanför

  • boka en resa

  • få en stund för sig själv helt oväntat

Det finns mycket att känna lycka för under tiden som tiden springer iväg.



Någon sa mig en gång att vi mäter tiden efter hur länge vi levat. En människa som är fem år tycker att 1 år är lång tid = en femtedel av dess liv. Medans en fyrtioåring tycker att det är ganska kort tid.......



Kram!

1 kommentar:

beas barnslikheter sa...

Vilket klokt inlägg. Just småbarnsåren är så inrutade i timmar tycker jag. Det blir "två timmar tills de ska äta igen", "en och en halv timma sedan han var på toaletten" eller "tre måste jag åka ifrån jobbet för att senast vara halv fyra på dagis och hämta barnen" etc.

En timma känns nästan jobbigt att få för sig själv, för jag får beslutsångest och känner mig stressad. Ska jag:
- sova?
- pyssla?
- läsa en bok?
- ta en ensam härlig promenad?
- ett varmt bad?

eller...worst....passa på att städa? ;-)