2013-04-03

Hur kom vi hit?

Jag njuter så av vårens första värme. Det riktigt känns hur naturen ligger i startgroparna för en grönskande explosion. Underbart, helt enkelt underbart! För mig känns det som evigheter sedan det var vår och sommar sist. Förra våren försvann i ett töcken av operationer, smärtstillande, oro och kaos. Sommaren blev lugnare mentalt men jag åkte till Karolinska varje dag i 5 veckor för strålbehandling. Familjen åkte till Gotland och jag var ensam hemma efter att ha övertygat alla om att det var vad jag ville. De ville så gärna att någon skulle vara hemma och hålla mig sällskap hela tiden. De två sista veckorna av behandlingen var jag ensam kvar hemma i huset och åkte till Gotland på helgerna.

Det var så skönt. Jag fick chans att ägna mig åt vad jag kände och vad jag varit med om. Behövde inte ta hänsyn till nära och kära och deras mående. Att få vara trött i fred, sova mycket och inte behöva anpassa tempot till någon annan än mig.

Idag sitter jag här och har lagt ett år bakom mig. Vet inte hur framtiden kommer att se ut. Men jag har NU, just NU och det är värt oändligt mycket.

Mina tankar är hos min vän som ska operera bort sin tumör idag. Jag är med dig!

Kram
L

2 kommentarer:

Anneli sa...

Visst är det så att nu är väl ändå VÅREN på väg.
Suttit ute i dag och fått lite härliga fräknar på näsan..............
Förstår det där med att du ville vara ensam............kan vara jobbigt att se sina kära oroliga och ledsna.

Ha det gott nu,
Kramkram

Lotta sa...

Njut av ljuset, det ger ju så mycket kraft i all verklighet. Kram till dig/ Lotta