2013-04-18

Enkel logik

Idag dök det upp ett härligt minne från när min dotter var liten. Hon är och har alltid varit en bestämd liten unge med tidig verbal förmåga. Det var inte alltid lätt att övertyga om att mina idéer var de bästa. Ta kläder tex. Lilla E ville väldigt gärna själv bestämma vad hon skulle ha på sig. Rosa ballerinakjol mitt i vintern, pälsmössa på sommaren eller någon fantastiskt och fantasifull kreation som kanske inte alltid hann med att stylas en vardagsmorgon. Ofta gick det att tillmötesgå och då var allt frid och fröjd, lite kreativitet och originalitet har ju aldrig skadat någon.

En kall morgon hade vi dock en tuff match angående ett par mjuka, klarröda fleecebyxors vara eller icke vara. Dessa uppskattades inte! Efter lock och pock och en hel del mammalist var vi på väg till dagis, lilla E i röda fleecebyxor... Vi gick genom parken. E´s lilla varma hand i min, pratandes om ditten och datten, när E plötsligt säger:

"Mamma, när jag kommer till dagis idag så ska jag pinka på mig!"
Jag blev nyfiken och min följdfråga blev självklart varför hon tänke göra det. Svaret jag fick var underbart. "Jo, för om jag pinkar på mig så får jag byta byxor!"

As simple as that.... ;)

Kram
L


3 kommentarer:

Skafferi Med Sjöutsikt sa...

Hej!

Åh, så länge sedan! Skäms på mig! Men tyvärr så tar jobb och studier...och lite vanligt liv, all tid! Mycket roligt, men mycket får stå åt sidan också.

Härligt att du lever livet i fulla drag, klart du ska! Är så glad för din skull :-)

Klurig unge...det är såns som ska bli våra framtida politiker, då kommer det att bli ordning ;-)

Må så gott!
Kram Lina

20-something sa...

Hahaha, smart unge! :) Själv hade jag många klädfighter med min mamma när jag var liten. Vägrade jeans en hel vinter till exempel, resultatet blev en kompromiss av dubbla leggings ^^

Ja, jag hade influensan och var sjuk nästan två veckor och sen har jag bara haft fullt upp :) Tack själv :)

Emma sa...

De är så underbara i sina resonemang! Så enkla på något vis, tänk om man som vuxen kunde tillåta sig själv att vara lika okomplicerade som sina barn, vilken lättnad det skulle vara för själen :) Jag måste prova!

Kram på dig och tack för en väldigt fin blogg som ger, i alla fall mig, tankeställare och många känslor som släpps fria.