Det var en gång en liten flicka som väntade på våren. Våren var den bästa tiden på året tyckte den lilla flickan: speciellt eftersom hon då också fyllde år! Ibland om hon hade tur så kunde man hitta blåsippor ute i naturen. Dessa vackra små blommor kunde då sättas i liten, liten vas på födelsedagsbordet. (ja, man får plocka dem på Gotland)
Det här året ville inte våren riktigt komma. Flickan sprang hoppfullt upp varje morgon och kikade ut över ängen och havet. Ängen var gulblek av vissnad höstubb blandat med sten o åter sten. Havet hade sin grumliga mintgråa färg med vita skumtoppar. Var var då våren?
Jo, det berättade tillslut den lilla flickans morfar. (Han som var vädergubbe långt därute på norra Gotland där vindarna aldrig slog sig till ro)
”Lilla vän, våren väntar på STAREN. När staren flyttar tillbaka hit till vår ö från främmande länder så kan man börja vänta på våren. Men Våren tar gärna lite tid på sig. Först måste hon mäta sina krafter mot Kung Bore. De får dock inte börja förrän staren har kommit. Då kämpar de mot varandra sju gånger. Sju gånger skall det ura igen med snö och smälta bort innan Våren får komma för att stanna! Detta kallas för starurar.”
Den lilla flickan suckade och frågade sin morfar ”hur många gånger har de urat mot varandra nu då?”
”Jo, de har urat mot varandra fem gånger, så nu har de bara två gånger kvar och jag tror att de hinner klart till din födelsedag!”
Tänk va den lilla flickan tyckte att morfar var fantastisk! För så blev det! När födelsedagen kom så fanns det inga blåsippor, men sol, blåsippsknoppar och fågelsång!!!
Ps berättelsen är delvis fiktiv men vi räknar faktiskt starurar på Gotland. Det gör jag även här i Stockholm. Har i år tyvärr ingen aning om hur många urar som varit. Åker dock till Gotland på min stundande 40 års dag!
Kram till alla er därute!!
L
Det här året ville inte våren riktigt komma. Flickan sprang hoppfullt upp varje morgon och kikade ut över ängen och havet. Ängen var gulblek av vissnad höstubb blandat med sten o åter sten. Havet hade sin grumliga mintgråa färg med vita skumtoppar. Var var då våren?
Jo, det berättade tillslut den lilla flickans morfar. (Han som var vädergubbe långt därute på norra Gotland där vindarna aldrig slog sig till ro)
”Lilla vän, våren väntar på STAREN. När staren flyttar tillbaka hit till vår ö från främmande länder så kan man börja vänta på våren. Men Våren tar gärna lite tid på sig. Först måste hon mäta sina krafter mot Kung Bore. De får dock inte börja förrän staren har kommit. Då kämpar de mot varandra sju gånger. Sju gånger skall det ura igen med snö och smälta bort innan Våren får komma för att stanna! Detta kallas för starurar.”
Den lilla flickan suckade och frågade sin morfar ”hur många gånger har de urat mot varandra nu då?”
”Jo, de har urat mot varandra fem gånger, så nu har de bara två gånger kvar och jag tror att de hinner klart till din födelsedag!”
Tänk va den lilla flickan tyckte att morfar var fantastisk! För så blev det! När födelsedagen kom så fanns det inga blåsippor, men sol, blåsippsknoppar och fågelsång!!!
Ps berättelsen är delvis fiktiv men vi räknar faktiskt starurar på Gotland. Det gör jag även här i Stockholm. Har i år tyvärr ingen aning om hur många urar som varit. Åker dock till Gotland på min stundande 40 års dag!
Kram till alla er därute!!
L
5 kommentarer:
Vilken söt "saga"!!! Här på andra sidan skärmen sitter en till med födelsedag i stundande månad!
Ha det gott, kram!
Men så vackert vore väl något för dig att texta ner på ett papper och rama in....du fyller ju snart år....Gratulationer till dig i förskott!
HA´det så himla gott!
Miamaria
Just ny fyller jag de flesa rummen i huset med engelska pelagonier! Vita så klart!
oh en till 68.a, jag har min dag i nov, grattis till dig i förskott!underbar historia! jättekam lotten
*Skratt* Jag trodde att du skrev stare på gotländska... Dvs "staure".Det låter säkert så, tänkte jag. Sen läste jag vidare och såg att det inte var så.. Fick läsa ett par gånger innan jag fattade.. Hihi. :) Söt historia iallafall!
Skicka en kommentar