Att leva i limboland

Våren och sommaren har varit mycket tuff med operationer och strålning i flera veckor. Efter det har jag tampats med svårläkta brännsår på huden som har smärtat mycket. Det är frustrerande för mig att det går så sakta. Jag vill vara frisk och lägga allt detta bakom mig. Låtsas som om det aldrig hände.

Men hur ska jag kunna det? Det här har skakat mig in i min innersta trygga kärna. Någon ryckte bort min framtid som låg framför mina fötter. Vartenda steg är ett steg i ingenmansland. Jag vill inte vara förändrad. Jag vill ha mitt gamla liv tillbaka. Jag var lycklig då!

Spelar charader för nära och kära. När alla åkt till jobbet och skolan så säckar jag ihop. Är så trött. Visste inte vad trötthet var innan det här hände. Kan inte visa dem hur trött jag är. Då ser jag deras oro och hur de liksom börjar vakta på mig och tassa runt mig. Vill inte ha det så. Vill att de ska vara glada och fulla av tillförsikt.

Själv skakar jag i mitt inre, har svårt att andas, ångest som river mig. Vad innebär detta nya sår? Det sår som bara jag och min man vet att jag har. Är det en ny tumör? Orkar inte! Vill inte! Snart ny biopsi, ny väntan och nya besked. Jag kan bara hoppas och be till högre makter att det inte börjar om....

Var rädda om varandra

L