Imorgon är en annan dag

Ända sedan jag fick mitt cancerbesked så har jag aldrig riktigt vetat hur nästa dag ska se ut. I början när allt var helt nytt var jag i ett slags chocktillstånd. När det väl hade gått över började det mer "nyckfulla" livet. Ena dagen kunde jag känna mig stark och full av tillförsikt till att allt skulle ordna sig. "Det här klarar jag!" För att nästa dag vakna fullständigt dränerad, trött, ledsen och apatisk. Såna dagar kändes det som om jag hamnat i ett mörkt hål fyllt av svart gyttja. Det var otroligt jobbigt.

När alla operationer och behandlingar pågick så var det lättare att skjuta undan alla tankar och bara fokusera på att jag skulle ta mig igenom det och över på andra sidan. Då blev jag mästare på att sysselsätta mig så fort jag kände ångest eller mörker komma smygande.

Nu efter alla operationer och behandlingar har jag mer hamnat i "vad hände"? "Hur kom vi från februari till hösten?" Har haft väldigt svårt att vilja och våga känna efter hur jag mår. Svårt att tänka framtid. De här sista veckorna nu med mitt nya "sår" så har jag hamnat på ruta ett igen. Dagar med hopp och förtröstan och tyvärr dagar av svartaste svart. De svarta dagarna är otroligt tunga. Då rusar alla de läskiga tankarna genom mitt inre och går inte att mota bort. "Vad händer om cancern eskalerar och jag inte klarar mig?" "Hur lång tid har jag kvar att leva?" och så fortsätter det. Dessa dagar blir också en stress då jag känner att jag behöver hålla mig positiv för att ha större chans att mota "olle" (cancern) i grind!

När jag tog biopsi i onsdags sa doktorn att hon trodde såret skulle sätta igång och läka snabbare nu. Att hon hjälpte kroppens läkningsprocess i den här inflammationen. Tyvärr har jag inte märkt någon läkning. Såret ser lika lurigt ut som sist. Ena stunden känns det inte alls och för att i nästa göra fruktansvärt ont. Idag har jag haft ont, mycket ont. Då blir det svårt att hålla masken inför barnen. Men det går. Tänk om jag kunde få svar nu, det är så otroligt jobbigt att gå och vänta. Att inte veta.

Min bästa vän såg på mig att det inte var någon bra dag idag och bjöd hem hela vår familj på middag ikväll. Vi gjorde som vi oftast gör. Lagade några saker var och träffades med våra män och barn för en middag med mycket skratt och härliga diskussioner om både stort och smått!

L