Postitivt var dock att hon inte tyckte det såg ut som en tumör den här gången. MEN hon poängterade att det aldrig går att vara säker genom att bara titta med blotta ögat. Hennes ord gjorde mig ändå väldigt lättad eftersom jag gått så länge med det här nu. När jag kom hem igår var jag jättetrött av all spänning som föregått gårdagens besök.
Svårt är det ändå att släppa all oro. Vi pratade om det igår, jag och min man. Hur härbärgerar vi vår oro, vad händer med kroppen om jag är för orolig? Vi har två tankespår. Det ena är att allt är bra och det andra är hur vi ska göra om det inte är det. Operation, familjens resa över jul. Hur gör vi? Vi har så länge sett fram mot att få resa iväg då sommaren blev väldigt tung med all oro och alla behandlingar. Vi behöver få rå om varandra i lugn och ro. Bara vara familj.
Just nu försöker jag välja att tro på hennes "ögondiagnos". Ni vet det där om att glaset är halvfullt eller halvtomt. Ett annat sätt att stävja oron är att OM det är en tumör så har vi upptäckt den mycket tidigare den här gången vilket i så fall är mycket positivt! Tycker ni jag gör rätt som tänker så här?
Kram
L
2 kommentarer:
Gud va skönt att glaset är halvfullt, jag tycker att du gör helt rätt som tänker som du gör. Sen finns det ingen som kan säga vad som är rätt och fel att göra i ditt läge, det får du och din familj göra. Jag tycker som du att det är en lättnad att sköterskan uttryckte sig som hon gjorde. Hoppas så för dig och din familj att det inte är något denna gången. Många kramar <3 Lotta
Jag håller alla tummar och hoppas att det är en mycket proffsig läkare!
Du/ni fixar det!
Stora kramen, Lina
Skicka en kommentar