Jag är ändå den som går lugn medan de runt mig rasar och gråter. Idag åkte jag förbi kyrkan och då flaggades det på halv stång. Kände hur magen vändes sig inuti mig och skräcken tog tag.
Hur vet jag om jag kommer att klara mig? Hur vet jag om jag är en av dem med oändliga krafter och en vilja av stål? Hur vet jag?
L
1 kommentar:
Kämpa, kämpa, kämpa! Kan inte föreställa mig alls i din situation, bara att det måste vara fruktansvärt!
Stor kram!
Skicka en kommentar