2012-05-23

Min arga dag

Vaknade i morse och kände att allt var fel! Jag har hela tiden försökt att vara lugn och positiv, både för min egen skull men även för barnens. Idag har det inte funkat. Det är så otroligt frustrerande att gå omkring med cancer. Vad händer i min kropp? Sprider det sig? Vilken prognos har jag för att överleva (vilket jag inte vill veta)? Mycket av ilskan idag kom sig nog av nervositet eftersom jag idag skulle in på en sk PET scanning. Denna scanning kommer att  visa om och var det finns ev cancer i min kropp. Kan jag våga hoppas att den här operationen som gjordes sist fick bort det sista och att jag nu kan påbörja en resa mot att, genom bla strålning, bli frisk? Att inte våga hoppas är fruktansvärt jobbigt!

Ikväll har jag dåligt samvete över hur jag snäst och varit kort mot mina nära. Men det är så hemskt att känna att jag är beroende av hjälp, inte kan gå till jobbet, inte "kvalar" in bland de friska hos kompisar, nära och kära. Hur alla månar, frågar och ser på mig med sökande blick för att se hur jag mår. Det är fantastiskt med all denna omsorg, men idag har den gjort mig arg. Förlåt alla, jag är inte arg på er utan på den sjukdom som gör att mitt liv ser ut så här just nu!

Tårarna och sorgen ligger och spränger i min bröstkorg, trycker över mina lungor så det känns tungt att andas, men kinderna förblir torra....... Känns som ett tryck som vill spränga mig inifrån.

Kram

L