Tillslut slår det mig, det som jag inte velat ta in eller tänka på: min cancer är metastaserad! Det skär och sliter i mitt inre. Vill springa därifrån! Sitter kvar och lyssnar. Det slår mig; hur många av oss som sitter här är drabbade, hur många av oss känner just nu som jag?
Jag vill lägga mig ner och gråta. När finns det plats att tänka och känna när livet pågår för fullt runt omkring mig? Det kanske är bra?
I kväll åker jag till sjukhuset men idag ska jag njuta dagen med mina barn och min man!
L
2 kommentarer:
Fy fan (ursäkta) det är helt sjukt! Jag blir så ledsen när jag läser dina ord!
Lovar att hålla alla tummar jag kan inför din operation.
Njut av dagen!
Stor cyberkram :-)
Lina
Nä men fy. Det skär i mitt hjärta också av att läsa. All lycka till!
Jag kan i alla fall meddela att du har vunnit i min tävling - stödstrumpbyxor från Kajsas Under. Hoppas du får god nytta av dessa. (Du har även fått mail).
Kramar / Kristina
http://ingenvanligdag.blogg.se/2012/may/och-vinnarna.html
Skicka en kommentar