Tid för eftertanke

Jag behöver tid. Mängder av timmar till eftertanke. Jag är lite vilsen och sliten efter åren som varit. Först kändes det så befriande att ha lagt ett år bakom mig utan cancer. Men allt eftersom tiden gått efter nyår så känner jag hur något inom mig pockar på uppmärksamhet. Något som vill få utrymme och plats. Jag vet inte på vilket sätt jag ska ge det utrymme eller "komma åt" det. Vet bara att jag behöver låta det komma och våga möta det med allt vad det innebär. Vad är det för budskap? Vad kommer det att betyda för resten av mitt liv?
   Så i sommar och till hösten har jag avsatt lite egentid, lite familjetid och lite tid för min och mannens relation. Att alla de viktiga tårtbitarna får utrymme. Jag och mannen ska resa bort. Bara vi två till en plats där vi inte känner några andra. Tillåta oss att vara ett par utan de distraktioner som alltid finns runtomkring när vi är hemma. Stänga av telefoner och mail. Ta ledigt från jobb och krav.      Egentiden blir hemma i huset i Stockholm, utan barn och man. Ensam hemma, fri att göra det som faller mig in i den takt som jag tycker passar för dagen. Spännande. Behöver det här innan hösten kommer. Öppna upp för de möjligheter och de sårbarheter som måste ses över.

L