Ni som fattas mig

I mitt liv finns det många viktiga människor som står mig väldigt nära. Jag är så glad över er alla och den tillgång ni är i mitt liv! Det är dock inte om er jag ska skriva idag. Idag vill jag berätta om de människor som fattas mig. Som av någon anledning tappats bort på vägen och lämnat ett tomrum efter sig.
   En del av er är vänner från förr, någonstans sprang vi ifrån varandra och har inte hittat tillbaka igen. Några andra är kära släktingar som gått över till andra sidan. Åh, vad jag saknar er, för er finns inga ord! Farmor, du och jag, två själsfränder. Min hand i din. I mitt hjärta har du en alldeles egen plats, precis som mormor. Roliga, busiga mormor. Två karismatiska kvinnor som betydde allt för mig som liten. Min vän, du som gick bort alldeles för tidigt. Länge trodde jag att jag såg dig, i affären, på stan, ja överallt. Saknaden var under lång tid som ett svart hål i bröstkorgen.
   Just nu har jag varit tvungen att lägga till ytterligare en som fattas. Du, du fattas mig varje dag, timma, minut och sekund. Jag kommer på mig själv med att sakna. Det är som en molande värk, ilar ibland och livet går i moll när känslorna tar överhanden.

L