Tänk att det kan det! Tänk att jag kan sitta här en vårdag som denna och känna mig så jävla bitter! Bitterheten är inte klädsam. Den är blandad med stora sjok av sorg. Det är som att psyket inte kan släppa taget om den förbannade cancern. Bara börja leva. Det funkar så bra de allra flesta av dagar. Varför jag? Varför just nu? Varför överhuvudtaget cancer?
Idag funkar det inte. Vill vara glad, vill glädjas åt allt som är här och nu. Men mörkt är det. Kolsvart. Gör alla vardagssysslor i ren ilska. Vill inte gå ut i skogen. Vill inte se solen. Vill inte höra fåglarna kvittra.
Som en trotsig barnunge, nu får jag skärpa mig!
Kram
L
2 kommentarer:
Ditt inlägg gör mig ledsen.
Du behöver en vän att prata med idag!
Gå inte ensam och gråt med din sorg och ilska..............
Maila mig gärna om du känner för det.
Stor kram Anneli
Hej söta!!
JAg förstår precis hur du känner!!!
Åh det är så djävla jobbigt, så djävla orättvist och så får man inte bli bitter och inte gnällig.
Och så vill man bara var frisk och som innan och så tycker alla att man fått så många fina nya inblickar.
jag skiter in om jag blir klokare eller mer tacksam, för det säger alla bara för att vi skall glömma av att vi också blir oroligare och nojigare. :-)
jag vill bara vara som innan!!!!
massor av kramar och kärlek från en som misströstar ibland också!
cecilia
Skicka en kommentar