2013-05-23

Spirar

Det är en kamp mellan ljuset och mörkret. Jag kan känna hur ljuset sipprar in och fyller mina mörka vrår. Mörkret kämpar hårt mot att förintas. Det är som om det svarta inte riktigt vågar lita på att det får lov att ge sig av, lämna mig, som om vi har blivit bundsförvanter.

Kroppen känner sig trött, sliten och värker stundvis. Själen skaver och har något den vill säga mig. Jag behöver lyssna och försöka förstå. Försöker tänka just nu att det får ta tid. Ge mig själv utrymme att läka. Det är då det är så skönt med våren, solen och växtkraften. Våren hjälper. Ett oväntat skratt som klingar i vinden hjälper. Doften av varm asfalt hjälper. Blommor på bar kvist hjälper. Vänner, kärlek och vardag hjälper.

Jag har kommit ett år från diagnos.
Jag har även kommit ett år från mina båda stora operationer.
Jag har tagit mig ända hit!

Kram
L

2 kommentarer:

Queen of Kammebornia sa...

Heja dig!!! Det är svårt det där med mörkret. Hur mycket man ska acceptera och hur mycket man ska ta sig bort ifrån. Yin och yang, tänker jag ofta på, hur viktigt det är med balans. Stor kram!

Lotta i USA sa...

Ja, du har tagit dig ända hit!
Vilken prestation.

Såklart det också är en kamp mellan olika krafter. Att våga släppa in det ljusa....men också vila när kroppen säger ifrån. Balans, så viktigt.

Stor kram!
Lotta