Terapi

Igår åkte symaskinen fram. Jag har alltid älskat att sy. Nu har jag botaniserat bland mina tyger och sedan sytt, kuddar blev det. Jag kan förlora mig helt i tid och rum när jag syr. Vet inte vad som händer men jag och maskinen blir ett "kretslopp" av fart, sömmar, tråd, nål och koncentration. 

Sedan dök en av mina äldsta vänner upp. Långpromenad längs vattnet och ett långt café besök. Tänk, hon tog sig tid mitt i vardagen för mig. Det är så fint, gör mig så rörd. Hon såg mitt behov av tröst, såg min svårighet att ta mig ut i verkligheten utanför hemmet.  Den här dagen ligger som balsam runt själen. Hoppas känslan håller i sig. Måste få sova inatt. Det har inte blivit så många timmars sömn sedan läkaren ringde. 

Tack till alla er som hejar på mig,

Kram 

L