2013-11-24

Vad kan du som anhörig göra?

Det här är en svår fråga. Även fast jag själv nu har erfarenhet både av att vara nära anhörig till både svårt sjuka och dödssjuka personer samt drabbats av cancer själv är det svårt. Det finns ju inga ord som nog kan beskriva för någon hur mycket man känner med den eller till tröst. Hur ska man göra då? Det är ju också individuellt vad alla vill ha och behöver. Ändå tror jag det finns en del saker vi kan göra för att underlätta. Saker som är/varit otroligt betydelsefulla för mig och de jag pratat med som drabbats av svåra kriser och sjukdomar. 

Här kommer några tankar:
Visa i akt och handling att du finns för den som är sjuk.
Säger du "jag finns här om du behöver, det är bara att höra av sig". Så är det viktigt att du är medveten om att du måste fortsätta vara den som tar kontakt, initiativ och bjuder till. En människa i kris orkar inte själv.
Gå in och stötta upp vardagslivet. Laga mat och lämna över till de drabbade. Vardagen är väldigt svår att få snurr på när något allvarligt händer.
Erbjud dig att vara informationskanal till alla runt omkring som är oroliga om trycket på drabbad och dess anhöriga blir för hårt.
Skicka sms då och då. Berätta lite kort om din dag, en tanke el dyl. Något som bara visar att du tänker på personen i fråga. Skriv inte bara "tänker på dig", skriv om något roligt, något som hänt på senaste tiden eller något du ser utanför ditt fönster.
Erbjud förströelse. Tidningar, böcker, filmer eller annat som kan tänkas ge lite "frist" i form av distraktion.
Var oerhört lyhörd för de behov som signaleras.
Våga uttrycka dina känslor. Säg gärna att du vill att den andra ska berätta vad den vill ha hjälp med eller vad den har för förväntningar på dig.
Våga vara nära.
Lyssna och försök dela perspektiv och försök förstå. Det är ingen hjälp att försöka "gaska upp" någon som är orolig genom att förminska de känslor eller tankar som finns. En människa i kris är inte rationell.
Om du googlar, läser på och hittar fakta. Släng inte ur dig det till personen i fråga om du inte först vet om den vill ha informationen. Viktigt är även att du vet hur saklig, vetenskaplig och grundad källan för information är.

Kram
L

1 kommentar:

litesomvi sa...

Hej!

Läser. Och tänker. Känner igen. Och förstår, om inte allt så mkt.

Skickar en kram och hoppas att du mår bättre...