2013-11-25

Sår och tårar


Igår när jag skulle sköta om mina sår kom sorgen. Geggig som tjära, svår att mota bort och hejda. Medan familjens röster och samtal pågick utanför badrummet så sveptes jag bort. Översköljdes av känslor av hopplöshet, smärta och sorg. Sorg så stor så den inte rymdes i bröstkorgen. Den höll på att spränga min kropp, andningen kom stötvis och ryckig medan tårar strömmade över mina kinder.

Gråt kan vara renande och ge ny kraft. Inte den här gången. Tillslut fick jag den att klinga av, stoppas undan för att kunna gå ut och ha söndag med familjen. Men den fortsatte att hänga sig kvar; göra mig långsam, ofokuserad och frånvarande.

Kram
L

3 kommentarer:

♥ Fyra årstider sa...

Kära vän, å nu blir jag ledsen också. Fast jag inte känner dig så känner jag med dig.

Kramar om /Lotta

Anneli sa...

Kan förstå din enorma sorg, den gör ont!
Ändå har jag aldrig ställts inför något så svårt som du gör nu............så att säga att jag förstår kanske är fel.
Men jag vet att sorg gör så ont att det känns som om hjärtat ska sprängas!

Håller om dig i tankarna,
Kram Anneli

Anonym sa...

Så tufft du har det-klart du måste ha massor av smärta och sorg i hela dig...du är ju faktiskt "bara" en människa och inte gjord av stål. Hoppas du snart mår mycket bättre på alla sätt och vis