2013-11-15

Möten

Mitt i natten på KS. Morfinrusig, sorgbrusig och tom. Min rumskamrat har åkt tillbaka till uppvaket. Hennes smärtor var outhärdliga att se. Hoppas hon fått ordentlig smärtlindring nu. Här är kl 04.17 och jag sover inte. Tänker på mitt möte m G som nu ligger någon annanstans och förhoppningsvis inte har så ont. Vet inte när hon kommer tillbaka till rummet.

Hon fick vänta länge med sin svåra smärta. På förnatten hinner inte personalen med. Jag ser hur de stressar och känner sig otillräckliga. Jag försökte hjälpa G så gott jag kunde. Talade med henne, fick henne att berätta om sitt liv och sina barn. Hjälpte henne att försöka andas djupa lugna andetag. Såg hur hennes ögon höll fast vid mina, försökte hitta kraft. Hoppas att det hjälpte litegrann i allafall. Två människor i ett rum, fjättrade av slangar och smärta i varsin säng. När de äntligen hade tid att köra G för hjälp så var jag helt matt. Började kräkas igen. Det gör ont i såren att kräkas.

Nu  ligger jag här, hög på morfin, trött och tom. Försöker fatta vad deb här operationen innebär. Det har inte sjunkit in än. Men plåstret är rivet, hårt och skoningslöst.

Kram
L


2 kommentarer:

Lotta sa...

Gumman <3 <3 <3 <3 finner fortfarande inga ord, tänker på dig <3

Anonym sa...

Hej, tittar in med en varm kram!!!
Gabriella