2013-11-12

Mitt i natten

Det är natt nu. Jag ligger i mörkret mellan dagen då läkarna har haft konferens och dagen då jag ska få veta vad som ska göras framöver. Omöjligt att sova. Mannen är bortrest på jobb. I gästrummet intill ligger en av mina vänner och sover. Alla mina fina vänner som bara finns här runt mig. Håller mig sällskap, tröstar, peppar och muntrar upp. Jag har vänner som får det att kännas lite bättre. Tack!

På övervåningen har det tystnat i dotterns rum, hon har kommit till ro inför natten. Bredvid mig i sängen ligger sonen och sover. Skönt att lyssna på hans andetag. Mörkret blir inte lika svart då. Kroppen skriker efter sömn. Ögonen känns trötta och torra. Ändå är det som om hela mitt väsen gör motstånd mot sömnen. Det trycker över bröstet och hjärtat bankar hårt.

Tänk om ändå någon kunde ge mig tröstande ord som: det kommer bli tufft men du klarar dig. Tyvärr är det det enda som ingen just nu kan lova.

Kram
L

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det kommer att gå bra! Du klarar det här! Kram!

Fullblodsekologen sa...

Kan inget annat än att skicka dig många, många bamsekramar. Hoppas du verkligen känner att du förutom din härliga familj och dina fina vänner även har många "cybervänner" omkring dig. Vi märks inte så mycket, men vi finns här hos dig. Sköt om dig!

Anonym sa...

I dag fick vi i familjen troligtvis goda besked, jag hoppas du får detsamma. Vi vet inte säkert förrän om några veckor, men ändå, känns ändå ganska skönt. När vi väntat på detta besked och varit oroliga och efter denna operation kändes det lite lättare och anspänningarna släpper.. då ringer telefonen och en annan närstående i släkten har råkat ut för en olycka och dött, strax över 40.. från den ena dagen till den andra.. man vet aldrig nåt.
Ta väl hand om dig! Jag hållar mina tummar för dig!