Fick en kommentar som fick mig att tänka (vilket jag uppskattar, det är kul när ni ställer frågor som får mig att fundera). Att det är konstigt att jag väljer att arbeta så mycket efter det att jag varit så sjuk. Varför gör jag det? Det svåra med mitt arbete är att jag verkligen är engagerad och brinner för det jag gör. Jag har förmånen att nästan få arbeta med ett av mina intressen: andra människors utveckling. De flesta dagar tycker jag det är väldigt roligt att gå till arbetet och ser fram mot dagen. Precis som alla andra har jag svackor då jag inte alls har lust eller det inte går som jag har tänkt mig. Men de dagarna är inte så många.
Avvägningen blir trots allt: hur mycket ska jag arbeta, vad är viktigt att prioritera? Svåra frågor som jag inte har något bra svar på just nu. Jag ser tiden an och hoppas att jag ska hitta en balans som känns sund för mig och min familj. Det jag aldrig tummar på är tiden med mina barn. Måste jag plocka bort något så blir det träning, sömn eller att umgås med vänner. Aldrig barnen. Vilket jag även var otroligt glad över när jag fick mitt cancerbesked och inte visste hur det skulle gå. Jag hade prioriterat barnen!
Kram
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar