Sitter här och ser mig omkring i mitt hem. Det syns även här att stora saker har skett i familjens liv. Hela huset har hållit andan tillsammans med oss. Nu har det vaknat och skakat omkring alla pinaler lite yrvaket (läs, ingen orkar hålla ordning hemma just nu). Huset pockar på vår uppmärksamhet; "var är era planer? Skulle ni inte renovera köket? Varför kommer aldrig den där soffan som ni pratade om redan för ett år sedan? Skåpen i tvättstugan, var är dom? Trädäcket runt jacuzzin? Piffandet i gästrummet? Gardinerna i sovrummet? Förvaringen till kontoret? Vad håller ni på med egentligen?"
Ja, vad svarar vi på det? Att vi arbetar som galningar, kommer hem lagar mat och fortsätter att arbeta med varsin dator i knät efter att kidsen markerat att de gör annat på kvällarna. Kan man springa vilse hemma hos sig själv? Eller samlar vi bara lite kraft efter allt som har hänt för att sedan sätta lite fart igen?
Den som lever får se... (å det gör vi ju)
L
3 kommentarer:
Ja, jag tror verkligen på det där sista.
Jag känner igen mig.
Man måste samla kraft och sedan tar man olika steg i olika riktning när det känns bra i hjärtat.
Vi har haft flera uppryckningar i omgångar sedan de värsta åren. Nya mattor i vardagsrum, nya gardiner. Rensning i garderoben och ommålat i köket och badrum. Kanske mer. Allt lite i taget.
Och att arbeta är ett tecken på "vanlighet" att vara "normal" så det är inte så konstigt att man gör det ganska mycket när livet rullar på igen. Kanske är det vad man vill - för det är ju så "vanligt och friskt"?
Det kommer när det kommer!
Blir lite förvånad när du beskriver hur ditt liv gestaltar sig nu.
Arbete, arbete , arbete........och inget hinns med.
Jag har varit sjuk i nästan hela mitt liv..............nu känner jag mig friskare än nånsin och det sista jag prioriterar är arbete.
Nu säger jag inte att det är fel att arbeta......var och en gör som den känner och mår bäst av.
Det är fint att höra att du mår bra igen!
Givetvis ska du göra precis som du vill och vad som får dig att må bra.
Ha en fin vecka,
kram Anneli
Du är bra frisk du som ser det och dessutom sätter ord på det! 👍
Tror livet inte handlar så mycket om att ha så bråttom att göra rätt, snarare att ha omdöme att ta ett steg tillbaka, betrakta och summera i lugn och ro.
Mina barn är nära nog vuxna, nu gör dom sina misstag precis som jag gjort mina. Jag älskar livet, insikter, törnar, motgångar, besvikelser och triumfer som gjort mej till den jag är. Blod, svett och tårar jag plöjt ner i mitt äktenskap ger äntligen utdelning, jag är inte perfekt, inte min make heller. Tänk att det tog så många år att förstå det och byta krav och frustration mot välvilja, respekt och engagemang! (Mest för honom! 😂Fniss!)
Är så glad att du skriver igen, missade att du startat igen efter uppehållet!
Stor kram från Ossie ❤️
Skicka en kommentar