Det här med plåster

När jag var liten tyckte jag att det var jättehemskt att ta bort ett plåster. Jag pillade och grejade för att det skulle göra så lite ont som möjligt. Efter mycken övertalning från mamma och pappa så blev det sedan den mer hårda men effektiva varianten. Ta tag och rycka till snabbt. Smärta = kort och intensivt.
   Dessa två varianter att ta bort plåster är för mig applicerbara på många saker i livet. Fatta beslut, vänta med att göra något eller göra med en gång (otrevliga läkarbesök tex), avsked, berätta något svårt för någon annan, ja listan kan göras ganska lång.
   I mitt arbete handlar allt om människor och att hantera det som medföljer att ha medarbetaransvar. När och hur ska saker berättas? I vilken miljö? Vilken veckodag? Försöker även fundera på med vilka tekniker som saker kan berättas. Tycker jag har ganska bra koll på det här i yrkeslivet. Svårare är det privat.
   Allt går ju dock att ta lärdom av. Jag har nu "pillat på ett plåster" sedan januari och rev nu bort det sista i veckan. Med facit i hand skulle jag ha gjort den andra varianten i det här fallet. Rivit hårt och snabbt i januari. Hade varit mycket bättre. Men nu blev det inte så och jag får se det positiva i att jag är en erfarenhet rikare.

Kram 

L