2014-01-31

Att vara i sig själv

Tänk vad svårt det är. Min terapeut säger att jag har en hjärna som är programmerad på slutet av 1800-talet eller tidigt 1900-tal...

Jag börjar nu bli mycket piggare i kroppen. Det är helt underbart efter alla dessa slitsamma operationer och all konvalescens. Tyvärr hänger inte huvudet med i samma takt. Jag glömmer saker, tappar tråden i samtal, kan inte läsa längre texter osv. Det här skapar problem för mig.

Jag vill gå till jobbet! Leva vardagsliv! Men först måste huvudet börja fungera. Under tiden tycker terapeuten att jag ska göra lustfyllda saker. Gå på museum, promenera i stan, luncha m kompisar och ha ngt roligt projekt hemma. Låter ju bra det här! MEN - det är då min "gamla" hjärna kickar igång. Är jag inte på jobbet så kan jag inte ägna mig åt såna lustfyllda aktiviteter. Terapeuten skakar bara på huvudet och säger att jag måste tänka om. "Först tar du hand om dig själv så du sedan räcker till till familj, jobb och annat" 

Så nu ska jag träna upp mig på att klara och orka vardagslivet. 

Vad säger ni, låter det vettigt?
Kram 

9 kommentarer:

Anneli sa...

Låter vettigt faktiskt..........du bör nog lyssna på "expertisen".
Se det som en skön semester............jobbet finns ju kvar!

Roligt att läsa att du mår bra nu.
Ta hand om dig och njut av dina lediga dagar!

Ha en fin helg,
Kram Anneli

sa...

Japp!!

Fullblodsekologen sa...

Jajamensan. Du är stark du och kommer klara detta också. Kram till dig och Doris

Bella sa...

Tycker det låter vettigt och jag vill tro att "experten" vet vad de pratar om, men känslan att man inte "får" göra något lustfyllt och roligt om man är sjukskriven känner jag igen. Jag har ju varit långtidssjukskriven och fick samma "order" varje dag ska du göra något som ger dig positiv energi och du ska inte ha dåligt samvete för det, lättare sagt än gjort, men det var vägen tillbaka för mig även om vi inte har samma sjukdom.

Ta väl hand om dig och jag hoppas ditt huvud orkar med mer och mer för varje dag, du är en kämpe och kommer klara detta!

Många styrkekramar
Bella

Anonym sa...

Jag tror jag lite förstår hur du har det, fast jag sluppit kemo, bara förlorat ett bröst och strålats. Jag bar är så oerhört trött, både mentalt och fysiskt. Min doktor säger att jag måste träna, så jag går till gymet tre ggr i veckan och vattengympa en gång, medan bostaden gror igen.

Mela sa...

Jag tror det är väldigt klokt att, som i nödläge på flyget, ge sig själv syre först, så att man sedan kan hjälpa andra. Vi är många som lever med den där inre kritikern, som säger att jag inte ska få njuta. Men den har fel, den rösten. Jag får njuta. Du får njuta. Så, fyll på, fyll på. Och njut livet!
Kram

litesomvi sa...

Hej! Ville bara titta in och lämna en liten hälsning. Hoppas allt är så bra som det kan vara och att du känner dig piggare och starkare för varje dag. Kram!

Anonym sa...

Tittar in då och då. Undrar så hur det går för dig.
Varm kram Mela

Skafferi Med Sjöutsikt sa...

Länge sedan nu! Hur går det? Håller tummarna för dig

Styrkekram, Lina