2014-01-06

Hoppas?

På torsdag har det gått 8 veckor sedan de tog bort lymfkörtlar från mig. Efter operationen beklagade min läkare att det skulle ta 4 veckor att få svar då lymfkörtlar tar tid att analysera. I fredags när min kontaktsjuksköterska tog kontakt med patologen så berättade de att de inte hunnit med! 

Lidande, inte bara för mig utan för alla runt mig som också oroar sig. OM det nu har spridit sig, då borde jag varit på gång med strålning för längesen. Idag känner jag mig stressadoch trött. Vet inte hur jag ska hantera att eventuellt inte få svar de närmsta dagarna. 

Pratade med mamma i telefonen, hon är orolig och rösten bär inte hela tiden när vi pratar om det här. Vet att hon försöker vara stark för min skull. Men hon är ledsen, trött och uppgiven. Pappa går undan, snickrar och funderar. 

Hemma hos oss ligger det gråa vädret och lurar i alla hörn. Smyger sig på ända in i hjärteroten. Jag vill veta, jag vill komma igång med nästa fas, vilken det än må bli. Ingen borde få vänta så här länge. Jag försöker verkligen vara positiv och lägga min energi på rätt saker. Ibland är set svårt, idag är det svårt...

Håll tummarna för att jag får besked i morrn - rätt besked

Kram
L

6 kommentarer:

Anneli sa...

Du vet att jag håller alla tummar och tår för dig.
Orimligt att behöva vänta på ett besked, något måste göras åt dessa väntetider inom sjukvården...........önskar jag visste vad...............

Kram till dig ,
Anneli

Anonym sa...

kom in på din blogg från en annan, började följa dig och din resa. När jag läser dagens inlägg, känner jag frustrationen växa i kroppen på mig. Så här får det inte gå till. Det får inte. Ring i morgon när det är vardag, till patientnämnden, de brukar kunna hjälpa till i kontakterna med vården, ring sedan till Socialstyrelsen, för det här är inte mänskligt. Jag blir både ledsen, men mest arg. Om du inte får något stöd, anmäl din mottagning.
Önskar dig allt gott och en ljusning snart.
Varma Hälsningar Kerstin

Queen of Kammebornia sa...

Det är verkligen helt sjukt att behöva vänta så länge! Jag håller tummarna och tänker på dig! KRAM!!

Fullblodsekologen sa...

Du är en kämpe!!!!! Detta borde ingen gå igenom. Kram/Annelie

Anonym sa...

Så jobbigt att vänta! Hur som helst är det bäst att få besked!! Hoppas innerligt att det blir ett positivt besked i morgon-både för din del men också för din familjs skull! ( kan tänka mig in i din mammas situation-man vill ju som mamma att ens barn ska må bra och man "bär" ju helst deras problem själv, även om barnen är vuxna så är det ens barn...)
Kram Maria

Anonym sa...

Du är så duktig som fixar denna väntan och samtidigt fungerar så bra som du gör! Oron måste vara överjobbig... men du, snart är den över. Snart har du ditt svar, tänk om det är positivt. Jag hoppas så att det är så...!!!!!
Mina varmaste tankar till dig. Jag väntar med dig.

Kram Anna i Helsinborg