Nån dag ska jag ta kraft och mod till mig att berätta om cancern från början. Hur den började och vad som hände. Men inte än - har inte tillrygglagt tillräckligt med avstånd.
Vilken fin blogg du har!!! Man skall berätta när man är redo. Annars känner man sig bara utlämnad. Men jag kan lova att när du gör det, så kommer det att kännas befriande :-)) från en som vet! men som sagt, när du känner dig redo, inte för att andra vill veta" Kramar Cecilia
Om den dag kommer då man vill berätta sitt "livsöde" så kan man göra det....Nu har inte jag, peppar-peppar, haft cancer, men ändå en lång mer än dramatisk tid i mitt liv.... I början bara pös allt ur mig för livet var så otroligt tufft ( det här är innan de sociala mediernas tid) men ganska snart märkte jag att en del ville "gotta" sig i allt som hände i mitt liv. Så om jag skulle berätta för någon om mina 25 tuffa år som förföljd skulle det vara för att jag tror att det kan ge någon annan en kunskap de kan ha nytta av. Nu har jag förstås fått en distans till det som hände men visst påverkas jag än idag av vissa situationer. När det gäller cancer så har mina vänner drabbats och jag påverkas förstås via dem. En förfärlig sjukdom som tar så många liv. Som vän försöker jag vara den som finns där-har varit med på många behandlingar mm. Allra mest med dem som är ensamstående-så finns jag med på sjukhus och vid läkarbesök. En förfärlig kamp de går igenom och jag känner mig ofta maktlös....Hoppas du nu får må bra och att även alla runt dig återvinner sin hälsa... Kramar Maria
3 kommentarer:
En nyfiken Hå
Det tar du när du känner
Vilken fin blogg du har!!!
Man skall berätta när man är redo. Annars känner man sig bara utlämnad.
Men jag kan lova att när du gör det, så kommer det att kännas befriande :-))
från en som vet! men som sagt, när du känner dig redo, inte för att andra vill veta"
Kramar
Cecilia
Om den dag kommer då man vill berätta sitt "livsöde" så kan man göra det....Nu har inte jag, peppar-peppar, haft cancer, men ändå en lång mer än dramatisk tid i mitt liv.... I början bara pös allt ur mig för livet var så otroligt tufft ( det här är innan de sociala mediernas tid) men ganska snart märkte jag att en del ville "gotta" sig i allt som hände i mitt liv. Så om jag skulle berätta för någon om mina 25 tuffa år som förföljd skulle det vara för att jag tror att det kan ge någon annan en kunskap de kan ha nytta av. Nu har jag förstås fått en distans till det som hände men visst påverkas jag än idag av vissa situationer. När det gäller cancer så har mina vänner drabbats och jag påverkas förstås via dem. En förfärlig sjukdom som tar så många liv. Som vän försöker jag vara den som finns där-har varit med på många behandlingar mm. Allra mest med dem som är ensamstående-så finns jag med på sjukhus och vid läkarbesök. En förfärlig kamp de går igenom och jag känner mig ofta maktlös....Hoppas du nu får må bra och att även alla runt dig återvinner sin hälsa...
Kramar Maria
Skicka en kommentar