Jag har gett mig själv ett löfte. Ett löfte som kräver mycket mod och styrka. Efter att i många år innan jag blev sjuk i cancer rusat fram i livet utan att alltid känna efter så har det nu tagit stopp. Nu ska jag vara sann mot mig själv. Orka lyssna inåt. Ta vara på det som jag egentligen redan vet. Förvalta mitt liv och ge utrymme för magkänslan.
Att stå här som fågel Fenix kräver en hel del. Jag tillåter inte mig själv att brista i respekt och hänsyn till mitt jag längre. Jag vill vara en bra förebild för mina barn och jag vill ta väl hand om det liv jag har fått tillbaka. Det här innebär att jag måste städa i mina skrymslen och vrår. Våga öppna upp och se vad som är fint och bra och vad som faktiskt måste skalas bort för att jag ska kunna fortsätta känna/må som jag gör.
Hur ofta tar vi oss tiden att titta på oss själva, att lyssna inåt och ta reda på vad vi behöver för att må bra och växa som människor? Jag har börjat lyssna. Det är inte alltid helt lätt men det som kommer fram hjälper mig att hitta vägen.
Kram
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar