Att slås av en insikt

Det är nyårsafton 14/15. Kvällen är ljum, stranden och gatan är full av glada människor. Ocean Drive, South Beach, Miami. Gatan är avstängd för biltrafik, det känns som att vara på rockkonsert. Alla sjunger, skålar, dansar och skrattar tillsammans. Fyrverkerierna är fantastiska. Vi står där tillsammans, jag, barnen, mannen, syster och svåger. Det är då det händer. Det är som ett stort svart hål i rymden öppnas och jag faller handlöst. Insikt.

Mitt i all svart rymd så finns det så otroligt mycket känslor. Lättnad, glädje, rädsla, sorg, hopp, förtvivlan, nyfikenhet. Det är som om alla känslor fullständigt knockar mig. Känner hur tårarna rinner längs med mina kinder. De går inte att hejda. Befrielsen är enorm. Jag lever. Det har passerat ett helt år utan behandlingar, väntan på provsvar, oro, smärta, cancer. Lillebror frågar om jag är ok, jag säger att det är lyckotårar och då tar min fina lillkille mitt ansikte mellan sina händer och pussar mig på bägge ögonlocken. "Mamma, jag älskar dig!"

Den här kvällen tog jag mitt sista kliv bort från cancern och allt fult den förde med sig. Som fågel Fenix stod jag där, ny, pånyttfödd, stark och lycklig. Jag önskar alla kunde få uppleva den känslan. Jag bär den med mig varje dag sedan dess. Den har blivit mitt riktmärke. Att det ska kännas bra.

Fyll inte livet med tid, fyll tiden med liv!

Kram

L