Känslor

Att anfallas av stora känslor kan vara härligt. Beroende på var i livet vi befinner oss så kan det både hjälpa och skapa glädje men även göra att vi måste tänka efter kring vad som är viktigt och behöver prioriteras för att vi ska må bra. Känslor i kris bryter alltid ny mark efteråt, vi får nya insikter och sätt att se på saker runt omkring oss. ”Kris är utveckling” - ett slitet begrepp som är väldigt sant. Vad kommer efteråt? Hur vill jag att mitt liv ska se ut efter den kris jag varit igenom? Jag förstår nu att jag har behövt all den här tiden för att landa i det som hände. Som att komma ut ur en torktumlare och först stå alldeles alldeles stilla för att hitta fast mark under fötterna igen. Befrielsen av att vara kvar är enorm. Livsglädjen pockar och sliter i vardagslivet. ”Hallå, här är jag! Glöm inte bort mig! Svik mig inte nu!” Som ett krav i allt jag gör. Både härligt men också tufft.

   De jag lärt känna under den här resan och som varit i samma situation som jag... Tänker främst på de som inte är kvar. Ska jag leva för dem med? Vi har pratat om det, att försöka leva lite för varandra, för att hedra minnet och livet. Det är fint. 

   Just nu vacklar jag kring om jag gör rätt, lever rätt, fattar rätt beslut. Lever jag och tar vara på livet? Vad är det jag behöver för att känna livsglädje? Den här veckan har jag fattat ett beslut som tagit hårt på mig. Det sliter och river. Kan dock inte ändra på det även om jag ville. Måste leva efter mitt sätt att se på livet. I längden kanske det här är ett bra beslut eller inte. Vad vet jag? Just nu känns det ledsamt och fel men så småningom… Ja, det får tiden utvisa. 

Kram

L