Mitt i natten

Det är natt nu. Jag ligger i mörkret mellan dagen då läkarna har haft konferens och dagen då jag ska få veta vad som ska göras framöver. Omöjligt att sova. Mannen är bortrest på jobb. I gästrummet intill ligger en av mina vänner och sover. Alla mina fina vänner som bara finns här runt mig. Håller mig sällskap, tröstar, peppar och muntrar upp. Jag har vänner som får det att kännas lite bättre. Tack!

På övervåningen har det tystnat i dotterns rum, hon har kommit till ro inför natten. Bredvid mig i sängen ligger sonen och sover. Skönt att lyssna på hans andetag. Mörkret blir inte lika svart då. Kroppen skriker efter sömn. Ögonen känns trötta och torra. Ändå är det som om hela mitt väsen gör motstånd mot sömnen. Det trycker över bröstet och hjärtat bankar hårt.

Tänk om ändå någon kunde ge mig tröstande ord som: det kommer bli tufft men du klarar dig. Tyvärr är det det enda som ingen just nu kan lova.

Kram
L

På rymmen

Jag ska rymma. Åka iväg och låtsas att livet är som förut...

Ikväll åker familjen till Gotland. Vi ska promenera längs med stranden. Jag ska gå ut i hagen till hästarna. Jag ska lägga armarna runt halsen på min fina bruna, mjuka kompis. Känna hans värme och lugn. Titta in i hans stora kloka bruna ögon. Få lite tröst.

Jag ska övervaka utbyggnaden av vårt lilla sommarresidens. Bestämma hur all el ska vara. Prata golvmaterial. Fundera över väggarna. Äta god mat, filosofera framför brasan i öppna spisen. Dra in alla välbekanta dofter av barndom och trygghet.

Det kommer att göra underverk för själen, för familjen. Det kommer att underlätta väntan på beskedet från den kommande konferensen de ska ha om mig.

Trevlig helg till er alla och tack för att ni peppar och tröstar,

Kram
L

Terapi

Igår åkte symaskinen fram. Jag har alltid älskat att sy. Nu har jag botaniserat bland mina tyger och sedan sytt, kuddar blev det. Jag kan förlora mig helt i tid och rum när jag syr. Vet inte vad som händer men jag och maskinen blir ett "kretslopp" av fart, sömmar, tråd, nål och koncentration. 

Sedan dök en av mina äldsta vänner upp. Långpromenad längs vattnet och ett långt café besök. Tänk, hon tog sig tid mitt i vardagen för mig. Det är så fint, gör mig så rörd. Hon såg mitt behov av tröst, såg min svårighet att ta mig ut i verkligheten utanför hemmet.  Den här dagen ligger som balsam runt själen. Hoppas känslan håller i sig. Måste få sova inatt. Det har inte blivit så många timmars sömn sedan läkaren ringde. 

Tack till alla er som hejar på mig,

Kram 

L

Fuck, fuck, fuck!

Tänk om det räckte att bara säga fuck, fuck, fuck Cancer o så var skiten borta. POFF!

Konferens på måndag, vänta
Sedan vänta på vad de nu bestämmer som lämpligast metod/er.

Tänk om jag kunde skita i alltihop? Låtsas som ingenting? Tankens kraft ska ju vara enorm...

Tjejer, en operation till för mig - då händer det jag ännu inte orkat snudda vid i tanken.

Tack alla supporters därute, jag behöver er,

Kram

L

Jag. Orkar. Inte.

Idag ringde läkaren. Tumören inte borttagen m tillräcklig marginal. Tumören aggressivare än vad de först trott. Nu måste jag vänta tills de har haft konferens nästa vecka. Expertläkare, onkologer o gud vet vad ska sitta o diskutera en journal, ett fall, ett medicinskt problem de ska lösa. Hoppas att de också kommer ihåg att bakom dessa ord på papper så finns jag. En kvinna, en mamma, en sambo, en dotter, syster och moster.

Å jag, va känner jag?
Vet inte.

L

Skuldkänslor

Det har tagit hårt på familjen att jag drabbades av en ny tumör. Det är som om oron inte kan släppa den här gången. Jag har haft lättare att hantera och tänka framtid, att kämpa och vara positiv. Men de andra. Det är som om insikten att jag har cancer har drabbat dem med full kraft. BOM! Som ett riktigt knytnävsslag i mellangärdet. De studerar mig, vaktar mig, tar hand om mig, älskar mig. Det är rörande men ger mig också stundvis skuldkänslor. Vad har jag drabbat dem med? Jag vet att jag inte ska tänka så men det är oerhört svårt att låta bli.

Hur ska jag kunna det? När jag ligger där på kvällen och håller om min yngsta, lilla E. Som borde få vara en sorglös pojke på väg att bli stor. Han är så liten. Han är så ledsen. Han hulkar, svär, gråter och förbannar. Han frågar mig "varför mamma, varför just du, varför vi?". Det är sådana här gånger jag tvivlar på min skuld. Hur ska jag svara när han säger "lova mig att du inte dör i den här skiten, lova det"!

Ja, vad säger en mamma då...

Mitt hjärta brister av sorg varje kväll

 

Kram

 

L

 

Foto taget i Key West, av Kalkstenssommar

 

Hemma

Hemma igen, sover och sover. Rör mig sakta och försiktigt. Äter smärtstillande. Sover igen. Jag är så trött. Det är underbart att få vara hemma. Välkända dofter, skön säng och familjen. 

Kram 

L

Back in business?

Gomorron, gårdagen försvann helt i dimman av operation och smärtstillande mediciner. Idag är jag mycket piggare och har varit uppe och gått i korridoren. Det smärtar i operationssåret men det är en annan smärta än den som plågat mig nu i månader. Det här känns som en smärta som kommer att läka. Mentalt är det mycket lättare att hantera. Jag hoppas att jag kan få åka hem idag. Alltid skönare att vara hemma.

Kram

L

Kvällen före

Ligger här i sängen på KS. Nyduschad. Försöker distrahera mig från att huden känns torr och kliar av den sterila tvålen. Blodtrycket var mkt bra och blodvärdet likaså. Jag har haft sällskap av min syster hela kvällen - skönt. Mannen har varit hemma m barnen. Det strömmar in små hälsningar i telefonen via FB och sms. Fint att alla peppar och visar omtanke.

Morgondagen. Jag är läskigt lugn. Som om psyket kapitulerat eller stoppat huvudet i sanden. Jag är här och nu. Skönt. Jag står först på operationslistan i morgon. Redan 07.30 är det dags. Har laddat frysen här med frusna hallon och...! frusna granatäpplekärnor som jag ska ha att tugga på när jag vaknar upp i morrn. Toppen när man inte mår så bra och inte vill äta något. Granatäpplekärnor var en nyhet för mig, ska bli gott.

Sov gott alla fina!

Kram 

L

Förberedelser

Jag håller på och boar inför när jag ska komma hem från sjukhuset efter operationen. Fixar och piffar i sovrummet. Nya fina lakan. Härliga mjuka nattlinnen. Sköna stickade sockor. 

Annars? Smärtan gör mig nästan tokig. Det gör även tankarna på att jag ska gå igenom den här stora operationen med än mer smärta efteråt.

Men sen. Sen ska allt bli bättre! 

Fast forward

Kram

L

Lyxiga vardag

Ikväll har jag övningskört med dottern. Vi har åkt runt, runt på parkeringen. Startat. stannat, backat, krypkört, svängt och så har vi börjat om igen. Vi har skrattat när bilen har stannat, hoppat och gjort "saker av sig själv". Tänk att min lilla tjej är så stor så hon övningskör. Tänk att jag får uppleva detta, underbart!

Sedan hem och baka bullar. Imorgon är det kanelbullens dag men vi tjuvstartar ikväll då dottern ska på konsert i morgon. Vi bakar glutenfritt i den här familjen. På torsdagar har vi som tradition att baka något gott som vi sedan fikar framför "Hela Sverige bakar".

Nej, nu är det dags att stoppa bullarna i ugnen.

 

Härlig torsdagkväll till er alla!

 

Kram

 

L

framåt, framåt trots att det är motigt

Här lever jag just nu i smärta. Den är så nyckfull. Ena stunden känns allt nästan som vanligt för att plötsligt slå till och förvandla dagen till ett smärtfyllt eldhav. Det sticker, bränner, skär, svider, bultar, molar, ilar. Värken får mig illamående, trött, ledsen och känslig. Tårarna lurar bakom ögonlocken, andningen blir tung och axlarna åker upp till öronen. Hela kroppen blir spänd som en fiolsträng. Låt det bli måndagen den 7:e så jag får skära bort, sy igen och försöka läka.

Kram

 

L