Kan jag lägga ned huvudet här på skrivbordet på jobbet och bara ge upp nu? Är så trött idag och arbetsuppgifterna är oändliga, en ständigt rinnande lava av saker att reda i. Jag vet, organisationen har kommit långt sedan förra året. Men ändå... Det hjälper inte att se det. Idag är jag yr, matt och orkeslös. Utmaningarna känns höga som berg, omöjliga att bestiga.
Det är tufft att ha ett krävande arbete och samtidigt försöka skapa förändring i privalivet. Var finns andningshålet och platsen där jag kan återhämta mig och hitta kraft? Vet inte, idag hittar jag den inte. Oftast finner jag den inuti mig själv. Ibland inte. Jag drömmer just idag om att sitta ensam på en strand, under ett parasoll, läsandes i en bok med vågskvalp och lyckliga skratt av barn och vuxna som umgås och leker i bakgrunden.
Om två veckor ska jag på återkontroll, jag har lämnat in massor av blod för analys. Det känns jobbigt att gå på kontroller. Skulle helst vilja slippa det. Kontrollerna rör upp känslor och oro som jag inte vill kännas vid. Hatar att gå den välkända vägen inne i Karolinska, känna dofterna och höra ljuden som påminner så starkt om en tid i mitt liv som var så smärtfylld och sorgsen.
Idag vill jag vara behövande, krypa ihop, bli struken över ryggen, smekt över nacken, pussad på ögonlocken, kramad tills kroppen är i harmoni igen. Få höra att allt kommer vara bra, bli bra, fortsätta så, i evigheters evighet, i oändlig tid för alltid!
Älska varandra idag, vänta inte till i morgon
L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar