2015-10-13

Under ytan

Det kan vara bra att släppa taget ibland, att känna hur man sjunker och låta allt bli som det blir. När ska jag hålla fast i saker och när är det dags att släppa taget? I våras släppte jag taget men inte helt, höll mig fast i ett "halmstrå" som gjorde att jag inte kom loss och vidare. Nu har jag släppt och sjunkit för att komma upp till ytan igen. Det som är meningen faller sig naturligt och löser sig på vägen. I min vardag nu så försöker jag bara hålla i och om mig själv. Min kärna av jaget som jag varit tvungen att hamra, slipa och polera för att orka. Jag var livrädd för att jag skulle dö vilsen i mig själv utan att veta vem jag var, vart jag tagit vägen.

Så kändes det när jag var som sämst. Att om jag bara kunde hitta MIG igen så skulle allt vara ok, vad som än hände. Jag hade tappat bort det, jaget, under åren som varit. Det hade förtvinat och dött. Jag hade ingen som helst aning om vem jag var, vad jag ville, vad jag tyckte om, vad som gjorde mig glad eller ledsen. Där platsen inom mig som var mitt jag var tomt, svart och ihåligt. En mycket skrämmande känsla.

Det fanns dagar under cancern när jag vaknade och tvivlade på om jag ville överleva. Om jag hade kraften och lusten att kämpa. När jag funderade på om det inte skulle vara lättare och enklare att bara ge efter. För det var så svårt att hitta MIG och det var det enda jag ville. Hitta mig själv så jag hade slutit fred med mig om allt skulle gå åt skogen. Att "vi" var vänner igen. Jag hade så länge kämpat mot mig själv. Inte lyssnat på mina behov eller önskningar. Jag hade tappat bort MIG!

 Jag hittade mig någonstans tillslut. Genom att våga vara i det svarta, våga leta i mina innersta vrår, syna mina drömmar, min längtan, mina rädslor, min tro på livet. Det var mörkt, det var tungt, det var sorgligt, lärorikt och väldigt häftigt. Så.... Idag står jag här, med mig själv, i mig själv, på min resa som både har startat och startat om igen. 
   Under ytan fann jag så mycket som jag glömt bort, tappat på vägen, omformat, utvecklat, förfinat, slipat, jag fann mig själv och tilliten till att jag är jag. 

Kram 
L

Inga kommentarer: