2013-10-15

Skuldkänslor

Det har tagit hårt på familjen att jag drabbades av en ny tumör. Det är som om oron inte kan släppa den här gången. Jag har haft lättare att hantera och tänka framtid, att kämpa och vara positiv. Men de andra. Det är som om insikten att jag har cancer har drabbat dem med full kraft. BOM! Som ett riktigt knytnävsslag i mellangärdet. De studerar mig, vaktar mig, tar hand om mig, älskar mig. Det är rörande men ger mig också stundvis skuldkänslor. Vad har jag drabbat dem med? Jag vet att jag inte ska tänka så men det är oerhört svårt att låta bli.

Hur ska jag kunna det? När jag ligger där på kvällen och håller om min yngsta, lilla E. Som borde få vara en sorglös pojke på väg att bli stor. Han är så liten. Han är så ledsen. Han hulkar, svär, gråter och förbannar. Han frågar mig "varför mamma, varför just du, varför vi?". Det är sådana här gånger jag tvivlar på min skuld. Hur ska jag svara när han säger "lova mig att du inte dör i den här skiten, lova det"!

Ja, vad säger en mamma då...

Mitt hjärta brister av sorg varje kväll
 
Kram
 
L
 

Foto taget i Key West, av Kalkstenssommar

 

8 kommentarer:

Queen of Kammebornia sa...

Kära du! Jag känner igen mig i det där att familjen går och vaktar, älskar, undrar, sörjer. Var och en på sitt sätt. Och hjälplösheten. Men vi vet bara nu och får ta vara på och göra det bästa av varje stund. Och våga vara ledsna så klart och kramas. När man sörjer vet man ju att man älskar, det är glädjens ära. Stora varma kramar och hopp om allt gott!

Anneli sa...

Tänk att det ska vara så lätt att känna skuld.
Tror att det är en mammas ständiga följeslagare .........man tycker aldrig att man räcker till för sina älskade barn hur mycket man än gör.

Kramar från mig,
Anneli

litesomvi sa...

Åh...Vill bara ge dig en stor kram. Fina du.

Anonym sa...

Det gör så ont att läsa det du skriver. Det skär som knivar i bröstet. Fy, vad j-la orättvist det är. Obegripligt att några människor ska drabbas såsom ni gjort! Tänker på dig och din familj. Många styrkekramar!

Skafferi Med Sjöutsikt sa...

Hoppas du blir bättre för var dag som går. Tänker på dig, och det gör ont att läsa om vad du skriver.

Ta hand om dig!
Kram Lina

litesomvi sa...

Hej! Hoppas du är ok...Du finns i mina tankar. Kram!

Fullblodsekologen sa...

Många kramar!!!

Helena sa...

Önskar att du kan släppa skuldkänslorna och hitta njutningar trots läget. Hoppas att du mår lite bättre. Kramar till dig!