2013-09-27

Ny tumör

Jag blev inte överraskad. Visst redan innan vad svaret skulle bli. Det är svårt att skriva vad jag känner. Svårt att sortera vad som är mina känslor, mina rädslor och min ångest. Det finns så många andra runt omkring som också känner, räds och våndas. Det hade varit så mycket lättare om detta bara drabbade mig. Men det gör det ju inte, det drabbar alla som står mig nära. Operationen blir stor. Bort med tumör och bort med några lymfkörtlar för att se om det har spridit sig. Jag? Jag gör som vanligt, blir tokfokuserad, kör på och försöker hålla koll på alla andra. Vad önskar jag? Jo, faktiskt lite att alla runtomkring mig kan hålla i sina känslor bättre när de är runt mig. Sök stöd i varandra, jag har inte ngt att ge. Måste få andrum. Känner att det snart är dags att berätta vad jag har för sorts cancer. Den sitter inte roligt till. Njut av dagen, lova mig det! Kram L

7 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har aldrig kommenterat men jag har följt dig ett tag. Även att jag inte känner dig vill jag säga att jag tänker på dig och önskar dig massor med styrka och kramar.
Kram Annika

Anonym sa...

Önskar så att du nu får må bra och får ro! Självklart kan inte du orka stödja dina nära.....som anhörig ( andra sjukdomar iofs men också allvarliga) så vet jag att det är tungt många gånger-men precis som du skriver så kan du inte trösta...Mänga gånger önskar jag som mamma till vuxna barn att jag fick bära deras smärta-det gör så ont när de far illa....men livet är ju inte sånt!! All styrka och kraft till dig och de dina i den tuffa kamp du går igenom.../ Maria

litesomvi sa...

Skickar dig en stor kram och all kraft och styrka jag förmår.

Anonym sa...

Hoppas nu att dina nära o kära läser detta och fattar hur de ska bete sig. Håller också tummarna för att du ska få en fin fredagkväll!

Anneli sa...

Det gör mig så ont om dig!
Skickar en stor varm kram ( som jag brukar) genom bloggrymden till dig ska du veta.

Förstår din känsla där med dina närmaste.............hemskt men sorg och förtvivlan från en nära kan nästan kväva en.............man behöver ju ALL tröst själv.

Kramar Anneli

Anonym sa...

Många kramar till dig.

Från Sara en av dina läsare.

millandante sa...

Fy f-n. Tårar och ilska över denna idiotiska sjukdom... vet inte vilka ord jag ska använda.. skickar bara en stor varm styrkekram <3

Milla