Ett steg i taget/Hur firar man en hemlighet?

I fredags skrev jag det här:
Sitter här och låter nyheten långsamt sjunka in. Biopsin visade ingen cancer den här gången. Såret är en kraftig inflammation. I maggropen känner jag hur glädjen långsamt sipprar in. Värmer mig, fyller mig! Jag vilar i känslan. Det tar inte lång tid förrän mörkret som ligger bakom glädjen pockar på uppmärksamhet. Om såret inte läker vad händer då? Kan inflammationen utvecklas till cancer som sist? Hur stor är den risken?

SLUTA!

Jag behöver positiva besked, låta glädjen få spelutrymme! Hur firar man en hemlighet? Jag smsar mina invigda. Under kvällen går vi och ler mot varandra min man och jag. Jag känner hur jag upplever allting starkare ivkäll. Maten doftar mer och ser så vacker ut. Barnen vid matbordet känns mer närvarande. Det är elektricitet i luften. Hur mycket kan jag fira? Jag har inte tillryggalagt tillräckligt avstånd än. Jag behöver många positiva upplevelser och besked för att jag ska kunna mota bort mörkret och våga börja kliva framåt in i framtiden igen!

Kram

L