2008-10-06

Mod


Idag skulle jag vilja skänka en bukett blommor och ett stort tack till Hanna som har bloggen Det stora grå huset. Så underbart befriande att någon vågar berätta om livets mörka sidor. Livet är ju inte bara ljust o härligt, ibland är det tungt som bara den att "ro båten i land" som min kära gamla farmor brukade säga.



Jag har anat tungsinne och trötthet på andra bloggar i höst när jag varit runt o kikat. Själv har jag känt mig otroligt låg och tråkig men inte vågat dela med mig till er andra.



Tack Hanna för att du är så modig, härlig och ärlig. Lycka till önskar jag dig!



Kram L



ps. ni som läser detta gå gärna in o ge
Hanna en uppmuntrande kommentar

4 kommentarer:

Tidsmästarinnan sa...

Jag läser också Hannas blogg med stor glädje, och gillar den verkligen. Liksom din underbara!!

Stor kram till dig och massor av värme i höstkylan!!
Susanne

Skafferi Med Sjöutsikt sa...

Jag börjar med ett förhoppningsvis uppryckande inlägg till dig!

Jag var "där" förra året...nu är det bearbetat och klart. Inget att tillägga mer än: det går faktiskt bara uppåt efteråt. Och man blir starkare. Och det är ?*//%&-jobbigt.

Det finns en ljusning, när det är som mest svart. Och nästa gång det kommer på tal, hoppas jag att det är du som kan övertyga om att det tillslut är över. Och att livet kommer åter!

Var stark, man fixar mycket mer än man tror!

Stor kram å ta hand om dig!

Lina

lottens vita och gröna sa...

hej vännen! nu var det vällan länge sedan! mmm har tänkt precis som du, att det är på lågläge lite här och där...jag med är helt tom känns det som, kommer inte igån med nåt och så surar jag över det...joorå hanna är en modig och underbar och en av de ballaste bloggarna! ska in och kramas lite därnurå, varmkram till dig me!lotten

Hanna i Det stora grå huset sa...

Å du underbara människa.
Tusen tack för den, du ska veta att det värmer! Sååå himla fint av dig, jag blir ju alldeles brydd!
Men visst är det så som du säger, det har anats nedstämdhet och tunghet på mååånga bloggar. Men så är ju livet, inte kan det vara tummen upp och klackarna i taket dagarna i ända... :)

Tack till dig ännu en gång!
Så vacker bukett, den tar jag med mig till min blogg...
Kram Hanna