En liten bit i taget

När stora händelser utspelar sig i mitt liv så försöker jag dela upp dem i bitar. Etapp för etapp. För mig blir allting lättare att hantera när jag inte försöker tänka så långt fram i tiden. Här och nu. Idag, den här veckan. Längre fram behövs inte. Jag försöker ta vara på stunderna som uppstår. Njuta av det fina och hantera det sorgesamma. Ensamvecka och mammavecka. Båda har sina fina stunder även om jag långt mer tycker om mina mammaveckor. Ensamveckan fylls av längtan till mammaveckan. Jag kommer att få träna mig i att uppskatta dessa veckor, de ensamma. Inte så att jag är ensam på riktigt, jag har ju alla mina vänner. Men ensam i mammahjärtat. Hur var det innan? Innan jag blev mamma? Den tiden känns avlägsen och det är den ju. Det var en annan person, ännu ej formad av att ha familj. Vara mamma, vuxen, ansvarig för någon annans väl och ve. Men som jag njuter av att få vara mamma. Det är verkligen det största och viktigaste som hänt mig. Jag älskar det. Älskar mina fina ungar. Älskar att se dem utvecklas, finnas där i vått och torrt. Se dem ta klivet in i nya faser i livet. Jag är ett nav kring vilket de alltid kan snurra, fast förvissade om att jag finns där. I bakgrunden. Redo att ge en kram, ett tröstande ord, peppa och utmana.

Jag är mamma även på mina ensamveckor

Alltid

Kram

L