Att fångas i det svarta är substanslöst, uddlöst och oändligt. Det är som att ligga på botten av en sjö och se ljuset på ytan men inte simma dit. Som om tanken på att simma inte finns. Allt blir vagt, trubbigt, distanserat och ointressant.
Så vackert du skriver! Det finns en tröst i orden. Ditt glimrande språk är kanske ljuset som lättar på det tjocka, svarta molntäcket och ger impulser till att känna livslust? Kram!
Vi finns här ute i som hejar på dig. Kram Eva
SvaraRaderaSå vackert du skriver! Det finns en tröst i orden. Ditt glimrande språk är kanske ljuset som lättar på det tjocka, svarta molntäcket och ger impulser till att känna livslust? Kram!
SvaraRadera